Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnant-Greisler — gvav fången ett slag i ansiktet. Uncler tiden tjöt
soldaterna: Agitatorn! Låt honom gå åt h-e! Medan man slog
honom, sade Landauer till soldaterna: Jag är ingen agitator. Ni vet
väl själva, hur ni har blivit hetsade! Man släpade in honom på en
bakgård och där slog honom en civilklädd major med en grov påk.
Under alla dessa slag sjönk Landauer till marken. Men han stod
upp igen och försökte tala. Då till ropade en soldat fången ett grovt
ord och sköt under de andra soldaternas- skratt och bifall två skott
mot honom. Det ena träffade honom i huvudet: Men han andades
ännu. Då sade soldaten: Den åsnan har två liv. Det går inte att
ta död på honom.
En sergeant från Livregementet sade: Låt oss ta av honom
hans överrock! Han försökte få- av ringen på Landauers finger.
Jag sade åt sergeanten, att han borde åtminstone låta ringen vara.
Overrocken tog denne emellertid av honom.
Eftersom Landauer ännu var vid liv, vände de honom så att
han kom att ligga på magen, varpå den ny,ss nämnde soldaten
under utropet: Yi ska ge honom en till, så vi får kål på honom! sköt
honom genom ryggen så att hjärtat trängde fram på
stenläggningen. Kroppen ryckte emellertid ännu — så gav soldaten honom en
spark, och så var det slut. Därpå togs hans kläder av och kroppen
kastades in i ett brygghus.”
Men varför fästa- sig vid enstaka öden? De tyska.
regeringstruppernas seger åtföljs alltid av döden en gros. De trehundra man.
av regeringstrupperna -och de sexhundra röda, som officiellt
rapporterades döda i striden, var bara början. Det är först sedan
upprorsmännen givit -sig och arbetarna överlämnat vapen samt böjt sig
för sina nya herrar, som det verkliga dödandet börjar. Det sker i
hemlighet. Det tränger in i arbetarnas hus, sökande vapen,
kommunistisk litteratur -eller bara motsträviga ord eller blickar.
Befolkningen får höra, att staden ”rensats” från ispartakister. Under
den frasen -kan allting inbegripas. Ett vapen som ej överlämnats,
angivelse från en personlig ovän eller ett medlemskort i
Oavhängiga socialistpartiet är nog för att- bli skjuten. Ingen kan säga hur
många människor som sköts bara av den anledningen, att en del
soldater hade en upphetsad vanvettig lusta efter blod. Ja, i sitt
mördarraseri sköt man av misstag tjuguen personer från ett
oanmält katolskt kontrarevolutionärt möte. Regeringen beklagade
sedan officiellt det skedda och ursäktade det med, att soldaterna trott
att fångarna var — spartakister!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
