Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gin’ över -bord,, så skall också filosoferna och filosoferandet i dess mi
typiska former vräkas överbord av dera, som bygger upp den
kommunistiska, kulturen.
I föreliggande arbete inför författarna ett ”nytt begrepp”: er g
a-tokratin, som de spelar ut — tämligen onödigt — mot Lenin och
delvis för att komplettera termen: proletariatets diktatur. Författarna
värjer sig synnerligen omsorgsfullt för att bli missförstådda i så måtto,
att de med ergatokrati blott avsåge proletariatets diktatur. Till den
ändan påpekar de, att även efter, det proletariatets diktatur icke mera
är nödvändig måsto en period följa, när i alla fall ett dugligare, fåtal
härskar över de andra, leder dem och får dem att följa ,sig. Detta
kallar de två Pauls för ”oligarkins järnla.g”, vilken icke kan undgås
eller kringgås. Denna oligarki, detta fåvälde börjar under
proletariatets diktatur och fortsätter senare, och efterföljer alltså den
kapitalistiska demokratin, d. v. s. demokratin avlöses av ergatokratin
(sammansatt av e r g a te s-arbetare odh k r a t e i n-härska). Denna ergatokrati
låder jämväl i det klasslösa samhället.
Kesonnemanget är utan tvivel riktigt, men frågan är om ej denna
intelligensoligarki, do dugligastes herravälde, är ’en fortsättning direkt
av proletariatets diktatur, då dessa ju blott kan behålla makten i den
mån de är dugliga att förvalta den till arbetarnas fördel och
samhällets gemensamma framgång, alltså besitter makten med arbetarnas
medgivande och mandat. Men detta blir ”teologisk” tvist om påvens
skägg. Vill vi ha distinktioner, så kan. vi finna pé åtskilliga olika
utvecklingsskeden i proletariatets diktatur och ge dem både grekiska
och hebreiska eller andra namn. Dock är det gott att ka en term:
kommunistisk ergatokrati; i motsats till den kapitalistiska demokratin.
Eden och Gedar Pauls bok innehåller ingalunda några ofruktbara
resornemang, utan en massa mångsidiga uppslag och fruktbärande
synpunkter dras fram under diskussionens gång. Högersoeialismen
plockas sönder redligt och grundligt, sovjetsystemet utred es och förklaras,
världskrigets betydelse ägnas ett rikt kapitel, den ryska revolutionen,
proletariatets diktatur, den kommunistiska internationalen likaså.
Parlamentarismen kastas av författarna utan vidare över bord, här sticker
”pure and simple” teoretikern fram.
Demokratin avslöjas omsorgsfullt av de två belästa författarna.
Det vore frestande att citera ett flertal träffande sentenser, men
utrymmet förbjuder oss detta. Ännu måste vi dock anföra en sats, som
illuminerar bokens titel: Skapande revolution. ”Kriget 1914—1918 utgör
slutet pä den långa plågan, när mänskligheten omedvetet drev hit och
dit, helt och hållet i klorna- på blinda ekonomiska ocli sociala krafter:
den ryska revolutionen i november 19’7 öppnar den första akten i
det stora dramat av avsiktlig, medveten skapande revolution.”
Kurt Bvström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
