Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
get, denne åtog sig å den svenska regeringens vägnar på
förutsättningar, som ej kunde godkännas av partiets arbetsutskott. En
rätt tillspetsad debatt utspann sig också vid samma års
partikongress rörande partiets politiska taktik, varvid den marxistiska
och den humanistiska riktningen bröt sig mot varandra; det
slutade den gången med en kompromiss. Så kom den tyska
revolutionen i november samma år, och i samband med den uppstod
den första mer svårartade konflikten i partiet. Arbetsutskottet
hade givit ut en paroll omedelbart efter revolutionen för bildande
i vårt land av arbetar-, soldat- och bonderåd och sökte organisera
en massrörelse i sådant syfte. Riksdagsgruppen under ledning
av Vennerström och Fabian Månsson reagerade häremot och ville
hålla rörelsen helt inom en ”demokratisk” ram. Samma
riktningar stötte kort tid efter åter ihop, när det gällde parollen till den
s. k. röda söndagen, till vilken demonstration arbetsutskottet
föreslagit en solidaritetsforklaring med Rysslands bolsjeviker,
Tysklands spartakister och Ungerns kommunister, en lösen som
riksdagsgruppen offentligen protesterade emot. Denna strid, som
snart kom att röra sig om frågorna: våldet i klasskampen,
parlamentarismen, proletariatets diktatur och rådssystemet, växte
sedan ut till en strid om partiets ställning till den tredje
Internationalen, då denna grundades i början av 1919.
Det är att minnas och förklarar mycket av den nu inträdda
situationen, att den Vennerströmska riktningen icke velat vara
med om partiets anslutning till den kommunistiska
Internationalen. I den resolution i frågan, som Vennerström och nio andra
av våra riksdagsmän framlade till 1919 års kongress, hette det:
”Till Bern, till krigskreditbeviljarnas och borgfredssocialisternas
International, kan partiet icke gå. Till Moskva, den tredje,
kommunistiska Internationalen, kan partiet icke heller gå, emedan
dess program och metoder i vissa avgörande punkter strider mot
socialdemokratiska vänsterpartiets i Sverge. Partiet föredrar
därför att tills vidare som ett självständigt socialistiskt parti stå
utanför dessa båda Internationaler.” Endast under trycket av en
överväldigande partiopinion och under jämmer och veklagan samt
med många reservationer gick Vennerström slutligen med på
anslutningen till Moskva. Andra återigen röstade mot in i det
sista, bland dem Erik Hedén, som kort efter kongressen 1919
utträdde ur partiet och lutade sitt antibolsjevistiska hjärta- åter
till pappa Brantings breda bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
