Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR OCH REVOLUTION
I den i ett par nummer av Zimmerwald debatterade frågan
om konsten och revolutionen har en ungersk konstnär L a j o s
(Ludvig) T i ha ny i tillställt oss följande inlägg:
Proletariatet kan medan det lever i kamp och är utarmat
av lidanden ej uppta konstens eviga mål.
Konsten tillhör människan.
Den skapande andens (konstnärens) oberoende kunde aldrig
brytas genom någon som helst kamp.
I revolutionstid trängs de begåvades skara bredvid de
obegåvade parasi terna och under det den tjänar de nya idéerna
utövar den en andlig masturbation. Detta må betyda en
hjälpande, pådrivande makt för revolutionen, men proletariatets konst
är det icke.
Allt vad den mänskliga anden har skapat av värde kommer
alltid att av proletariatet betraktas som dess eget. Det anser
också de nyuppdykande värdena som sig tillhöriga, men de
andliga krafternas strider fortsätter endast på ett område, där icke
revolutionens huvudmedel och huvuddrivkraft, hatet, utan
lyftningen spelar roll. Det att erkänna den andliga
överlägsenheten, tävlan, kampen mot undergången. Konstens
revolutionering är: kampens skärpande. Konstens revolution är:
erkännandet av den kamp, som föres av konstnären om verket.
Skapandet är människans seger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
