Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl vårdade begrafningsplatser ha blifvit urskog igen, jättetränas
rötter ha förstört mången omsorgsfullt uppförd kazik-graf, ha klämt
och krossat sönder gamla offerkärl af sten och krukor och urnor
af bränd lera, smycken och prydnader af tunt guldbleck, som nu i
många fall knappast kunde värderas i pengar. Där nere slukar
skogen allt, som icke oaflåtligt försvaras af människohand. Och de
fåtaliga ättlingarna af folket, som egde den förra odlingsbygden,
nutida ödemarken, ha dragit sig undan till bärgens och urskogens
mest otillgängliga vrår, där de sedan hundratal år lefva sitt eget
dolda lif, utan frivillig beröring med nutida människor.
Vi hade icke tid, ej häller råd att ströfva vidt omkring för
att lära känna allt det egendomliga där borta. Mest lefde vi bland
våra arbetare, bland folk af samma tid som vi själfva, betraktades
af infödingarna såsom fridstörare och inkräktare, mötte dem därför
sällan på sådan fot och sådant sätt, att de förtroligt skulle uttryckt
tankar och känslor. Men allt det skogarna dolde, skänkte dem ett
visst hemlighetsfullt intresse, sådant icke all urskog eger, folket en
prägel af gammal ras, ett skimmer af härstamning från sagofylld
forntid, som försonade mycket. Järnvägar, elektricitet och andra
vår tids funder stodo i bjärtare motsats mot omgifningen, vår tids
människor af kulturraser tedde sig i sådan ram, mot slik bakgrund
med skarpare linjer än när man möter dem hemma. Allt detta och
annat, som mindre lätt kan uttryckas i ord, gjorde att lifvet i
urskogen besatt ett svårutredbart behag för enhvar, som hade ögon
att se med, hjärta att känna samt därutöfver en smula fantasi, som
kunde sättas i rörelse.
Därmed är nu icke sagdt att allt härefter berättadt beror
endast på fantasi, tvärtom ligger det värklighet bakom mycket och
mångt, egen eller andras upplefvelse under ett och annat af det
skildrade. Men det är icke författarens sak att påvisa den oändligt
buktande gränslinjen mellan dikt och värklighetsskildring. Att
läsaren icke må kunna göra det, måste vara hans hopp, såvida han
sökt gifva annat och mera än vanlig reportage. Det är denna bok
till ingen del.
November 1899.
K. Z.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
