Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Egentliga Finland - Lokala Detaljer - 3. Kunstö Ruiner - 4 och 5. Runsala, Bagarla, Artukais
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kunstö ruiner äro ibelägna pä en St alla sidor docerande och sannolikt
fordom krlugEuten kulle vid iistra sidan of holmen. Endast tvenne leinnitigar
af inuren slä q var, men stenar af doss bygnad ’ar o knngslrSdda öfverallt
bland rönnar och vilda bärbuskar, Sednare liders innehafvare af Kuustö gärd
liafva lålit kring ruinerna plantera syrener och körsbärsträd, i livilkUs skugga
en gångstig leder opp till den fordna borgen. Omgifvet derjemte af täta alar,
erbjuder stället en angeffln promenad, hvarander mau bar cn skön och
vidsträckt utsigt öfver nejden.
NUTaiaiidc sätesgården, belägen nära intill ruinen ocli tililiur familjen
von Willebrand, har i senare tider blifvil betydligt uppodlad samt prydd med
orangerier och sköna trädgårdar. Del ar nutidens verk invid forntidens, och
nar ingen stolt prelat numera i den gamla borgen bjuder vandraren eu
Iäskande dryck, är han säker alt pä Kuuslö gärd finna den gästfrihet, för
hvilken stället af älder varit berömdi. — Midtemot ön ligga pä kusten af fasla
landet flora täcka egendomar, bland hvilka Radelmaa, tillliiirigt
Generaldirektören von Haartnian, och Rauhalinna, ny bygd t af Hr von Essen.
Man kau väl föreställa sig, alt äfven Kuustö ruiner hafva sina syner
oeh sagor. E11 sägen ffistär att der varit ett vik Ingasatte, vida berykladf pä
sin tid. Allmännare tros doek, alt de gamle mäkligc Åbo-blsper der
om-krlngvandra vid midnattstid, frossande pä minnet af sin förgångna lierrlighet
eller rufvande på någon under stenkumlen djupt förborgad skatt. Och när
man tänker pä allt det kostbara, som förvarades pä Kuuslö’, oeh på slottets
tvä gånger hakade stora nöd för fienders vald, är väl den förmodan sä ieke
utan all grund, alt jorden ännu gömmer något som man icke vet. Men att
finna det förborgade •— dertill behSfves slagruta och god tro; den forsla
v«-xer icke mer I skogen, den scdnare icke i nlenniskohjertat.
4 och 5. Runsala, Bagarla, Artukais.
När man en söndagsaflon Iuslfårdar från Åbo öfver slollsfjärden framät
Po hj asal mi sund, fiar man lill vcnster iRunsaln, lill hiiger fasta landet ined
Bagarl» och Arlukais pä dess kust. Oeh liv a rf öre söker inan icke hellre störa
farleden söder om Runsala? Emedan ön pä denna sida är mindre bördig,
mindre amvexlaude och mindre inbjudande, medan den uorra sträckan deraf
| erbjuder den täckaste anblick af lummiga lunder, koletta villor och vackra
; Tikar, med ett ord, allt det leende oeh sominarsköna en finsk natur forniär
; åstadkomma.
; Bland Runsäl as ekar lefva mänga niinnen: det var här Choretis dik-
% tade ett af sina skönasfe stycken, „ Åskan,,; det är om Runsala han sjunger,
i nied länken pä „eu öm Sophi-,;
j Farväl, du ängd! Jag önskat tusen gäuger
S Att lefva 1 ditt lugn, att i din skugga dö,
5 Förutan namn, men ochsä ufan änger,
; Begråten blott af nägon landtlig mö.
; Du milda sol, som omfar jorderingen
S Från Nublens fält till Lapplands kulna Fjäll,
j Likt landets far! du gömmer dig för ingen . . .
2 O helsa mig frän Runsala hvar qvalll
? „
J Od var af älder cn kungsgård, anslagen pä sednare lider åt laaisböfdingen
; i Åbo, hvilken sommartid resideradc pä den 1 nordöstra delen af ön belägna Runsala
? gärd. Sedan landslnifdingen flyttat (ill staden och gärden utarrenderades, för-
’ bleknade Runsalaa glans; man for dit ut, för att i dess ensliga lunder andaa
; sommarens dofter, oeh stundom mötte man der en irrande student, soin fifcade
j eR« rara blommor eller med sin tmeklfclf jagade skaraheernas jätle, ekoxen
; (lueanus eervus), som endast här är funnen 1 Finland, Men sedan Åbo siad
» tillbytt sig Runsala mot crsällming äl guvernören, indelades ön, jemle
j den närbelägna s. k. Stora Beckholmen, i >19 Joller, hvilka utarrenderades pä
i 50 är ät enskilde lill villors anläggande. Den ekonomiska vinningen häraf
s c
5 var icke ringa, men öfvtrvägdes vida af andra fördelar. Ahn, som i sin när-
j maste näibet saknar laudliig frihet, grönska och promenader, fann allt detta
; på Runsala. Få är ha förflutit sen dess, och redan liknar den sköna bördiga
i mils länga Bn en enda stor trädgärd, der det ena sommarpalatset herrligare
; än det audra framskymtar mellan eklundarna oeh dit, största delen af det
• bildade och förmögna Åbo utflyttar under sommaren. Genomskuren af en
S landsväg, erbjuder ön i sin midt en allmän, ännu ieke fulländad promenad, i
i hvars granskap den törstande vandraren Jäskar sig med en dryck ur Cliorri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
