Finland framstäldt i teckningar / 127 (1845) Author: Zacharias Topelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Satakunda - Satakundas Minnen - 1. Sanct Henriks Predikohus - 2. Pispala och Prouasti

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ekall det fordras etl nytt underverk, för att upprätlhälla deu kalholska reliken
under lutherdomens likgiltighet och nynre tiders stora otro.

Att förekomma denna förstöring af en bland landets äldsta fornlemningar,
väcktes för flera Sr sedan fräga om insamlandet af medel fiir att genom en
kringbygnad af sten bevara frän undergång Sauct Henriks predikohus. Med
Öf-verhetligt tillsländ skedde ock verkligen kring hela landet en insamling för
detta ändamål ocli inbragle inalles 1,500 rubel silfver. Men härinlills har
planen ieke vidare blifvit satt i verkställighet, som det uppgifves, af orsak att
bygnadens läge tätt invid landsvijgen fordrar dennas llyllöing ht sidan, samt
emedan nuvarande ägaren af tomt och äbygnad gjort svårigheter och fordrat
för hög ersättning. De insamlade medlen förvaras emellertid räntebärande, för
att en dag användas efter gifvarnes mening, säframt icke huset derförinnau
hunnit instörta. Om den helige Henriks ande ännu stundom besöker detta rum,
skall han der finna de tydliga spåren al förgälna välgerningar; men är han
helgon till sinne som han är det till namn, sä skall hau trösta sig öfver
men-niskors otack och nöja sig med den outplånliga, aldrig bestridda ocli aldrig
förgätna plats han dock städse intager i Finlands häfder och det folks minne,
för hvilket lian dött.

2. Pispala och Prouasti[1]

kallas tvenne bondhemman i nejden af Tammerfors, oin hvilka en gammal
sägen går att de erhållit sitt namn genom följande öfvernaturliga tilldragelse.

För mänga -hundra är sedan, säger sagan, hände sig att ett ond! väsende,
som af gammalt är illa berykladt för sin illfundighet, — kort sagdi djefvulen
sjelf, — hade funnit för god t att bosätta sig nedanför Tainperikoski, hvarest
folket den liden, i saknad af alla broar, plägade pä skrala farkoster färja sig
öfver lugnvattnet. Stället var af vigt som smalaste öfvergängspunkten mellan
de folkrika trakterna ä ömse sidor om de stora sjöarna, oeh sannolikt hade
den lede fienden just derföre, i hopp om rikelig längst af själar, bär nedslagit
sina bopålar,

Nejdens inbyggare, som vnro längt ifrån att ana tillvaron at en sö farlig
granne, fortforo emellertid i all oskuld att passera öfver stället, som do af
ålder varit vana. Frestaren var då icke sen att knipa nig än en, 8n en annan
syndig själ, sä att tid efter annan många olyckshändelser inträffade vid
öfver-farten, hälar af osynliga händer neddrogos i djupet oeb annars förunderliga
tillbud störde trafiken gäng efter gång. Detta förekom doek slutligen det
beskedliga folket alltför besynnerligt. De gingo säledes tili sino presler oeh
frågade deras mening, livad som vore pä förde och hvad som vore att göra.
Pre-stente rådslogo derom allvarligen samt etadtiade ändtligen vid den
oförgripliga mening, att detta allt voro djefvuletis funder, hvilka endast genom kraftiga
besvärjelser kunde förekommas för framtiden.

Detla skedde. Nu företogos här till det vanryktade stället böglidliga
processioner, anförda af biide biskop oeh prost, messor afsjöngos, stränderna
be-sfBnktes med vigvatten oeh mångahanda mustiga kraftord lästes, men allt
förgäfves, Do helige männen voro mycket iiiärdigu, de fortsatte försöken i är
och dag samt uppburo derunder mängen fet skinka oeh mången rar ost som
rcdermälen af invånarnes tacksamhet, men ack, det hatade allt till inlct. Nu
Jietlc det alt sammanskotten voro for ringa; man måste ihågkomma kyrkan
med ännu rundligare gåfvor och sedan börja på nytt. Allt väl, man gjorde sä,
men framgången blef lika liten. Den onde gästen lät leke allenast icke
skrämma sig, itan bedref faslmcra sitt oväsende argare äti förr, så att slutligen
öfvetfarlen pä delta ställe, för de många olyckornas skull, mäste alldeles
in-slällas. Nu förklarade preslerne att företaget misslyckats af brist pä tro,
hvarpå de öfvergäfvo alla vidare försök och tröstade sig med den läckra
valuta för deras besvär, hvilken i denna oskuldsfulla tid gjorde tjensl i sliillel
för den syndiga penningen.

Vid samma tid bodde icke längt fräu Tatnperikoski och iifvergangsställeÉ
tvenne hederlige och förståndige bönder, som frän början ieke haft riktig tillit
till de andlige fädernes besvärjelser och sinsemellan begrundat huru man
borde bete sig, för att, ulan alla processioner, komma den stygge fienden pä
skam. Och emedan hela traktens nöd och vedermöda gick dem mycket till
sinnes, iieslöto dc, efter långa oeh gudliga förberedelser, alt sjelfva begifva
sig äslad, för att antingen bllfva hela nejdens befriare, eller duka under som
martyrer för den goda sakens skull.

Delta sitt beslut utförde de manhafleligeo. Tidigt en morgon infuiaio de
sig pä slallet oeh började att aiisätla den onda anden ined besvärjelser af deu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>