Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Österbotten - Österbottens Minnen - 1. Krigsminnen - 2. Österbottens prest- och köpmannaslägter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först kl. ‘i e, m. begynte det egentliga slaget. Cronstedl med Savotaksarne
angrep fiendens biigra flygel, Döbeln med Björuefourgarue den veiistra,
oaktadt en mördande eld från rågåkrarna. Fienden försvarade sig ined mycken
tappertet, men kastades tillbaka under hurrarop. En skicklig fram förändring
af Rfljevskij räddade hans här, som i god ordning oeh efler att liafva antäudt
Liahlala by diog sig tillbaka åt Kuoriane. Man paslår, att derest Adlercreutz
besatt denna väg, skulle negern vid Lappo blifvit afgörande. En enkelt
monument vid vägen utvisar ännu den tappre, der fallne friherre Ramsays graf.
Klingspor försummade segrena frukter. Vid Kanhajoki anfölls d. 10
Ang. Döbeln af Usehakolf. A t ta timmar varade eu vacker ordnad strid vid
kyrkobyn oeli Knulila gäslgifveri, hfarefteir fienden med förlust lillbakaslogs.
Den 17 Augusti var det raska slag vid A I a v o, soin Runeberg vackert
besjunger i ”Veteranen.” Adlercreulz angrep Erikson oeh Sabanieff, som modigt
försvarade sig. Redan i första anfallet kl. % 2 c. ni. särades illa den tappre
Cronstedt. Fienden stödde sin högra flygel mot A lavo sjö, (Jen veiistra mot
skogen; hnfvudskaran stod vid byn lläikciuen. Förfärligt smattrade
stycke-elden, Främst trängde Karelske jägare och en bataljon Savolaksare under
Lodc. Allt mäste vika för dessa tappre. Fiendens linic genombröts, på qi
alten var slaget vunnet. Striden var en af de hetaste under hela kiriget; tusen
döde och sårade bcl&ekte skogen oeh slätten invid kyrkan, — Vid
Lappfjärd kastades d. 29 Aug. fienden tillbaka af Vegesack. Men Fieandt blef
slagen vid Karstula, och Klingsporaka hären måste äter retirera ät uorr.
Sedan Kamenskij d. 31 Aug. kaslat Öiipenberg tillbaka, angrep han deu 1 Sfept.
kl. % t*2 pä dagen denne oeli Adlercreutz vid Ruona pass i Kuoriane, der
vägen går pä en 330 famnar läng bro öfver kärr ineden rännil! midtet). Ända
till mörkret varade striden, oeh fienden kastades Öfverallt tillbaka, men
Adler-ereulz, fruktande att blifva kringränd, drog sig nnder natten tillbaka till
Salmis by i Kuoriane. Redan följande dag blef han häftigt anfallen; hans för- ;
trupper veko långsamt under 5 limmars blodig strid. Kl. ‘2 e. m. anföll ryska j
liutVttdsiyrkan ftnska centern, slogs tillbaka, anföll änyo veiistra flygeln, ;
sprängdes med drufhagel, men tog efter ytterst häftig strid den enstaka gård, ;
om hvilken man sedmast kämpat. Nu kom Klingspors befallning att retirera 5
till Lappo, och sä slutades denna tre dagars blodiga å häda sidor hedrande J
kamp, som ä finska sidan kostat 900, ä den ryska 1200 man döde, sårade och ;
flngne. Finska hären drog noirnt, utrymde Wasa, kämpade vid Julbas och \
; Oravais, (se plamcherna) retirerade vidare under mindre strider vid Esse och
J K el vi «i, och slöt d. 29 Sept, slillesländet i Lochleä. Härmed voro de stora
stri-j derna slut för Österbotten oeli snart, nog för Finland, livad sedan inträffade,
; när den modige, men gamle Klercker koin i Klingspors ställe, stilleståndets
J uppsägning d. 27 Okt,, striderna vid Sigpo oeh Kalajoki d. 0 Nov.,
sjukdo-’ marna, hungern, kölden, förtvillai» oeh deras gemensama fiukt, konventionen i
; Olkijoki d. 19 Nov., — allt delta bildar det blodiga skådespelets sisla akt.
S. Wacklin i sina "hundrade minnen frän Österbotten” omtalar några
gla-; dare drag från denna märkvärdiga lid — deu lilla sidan deraf; deu stora
för-: varas för alla lider i "Fänrik jStSIs sägner,”
2. Österbottens prest- och köpmannaslägter.
Den främsta af delta landskaps egenheter, stundom ett fel, ofiare ett
före-? träda, är dess skarpa individualitet. Den röjer sig bos personer, hos slägter,
hos hela menigheter. Österbotten liar icke och liar aldrig haft nägon adel,
men dess prest- ocli borgareslägler ha genom århundraden bibehållit vissa
utmärkande egenheter. Ovanligt är redan det kända faktum, alt dess flesta
familjer loda sio härkomst, vare sig pä fäderne eller möderne, frän
Unieäbon-deu Erik Ångerman, äfven Sursill kallad, hvars afkomJiugar under Gustaf I:s
tid hit, öfverflyttat. Deu berömde biskop Terscrns var den förste, som hundra
ar derefter fann det mödan värdl att samla Sursillarnes elägt register. Detta
fortsattes sedermera af preslerne Peilztus, far och son, samt prosten P, N,
Mathesius, förordades af biskoparne Menunder och Tengsiröm samt ulgyfs,
med betydlig tillökning inlill nutiden, af kapellauen i Kalajoki E. R, Aleenius
M50. Det berör omkring 1400 slägtnamn,• bland hvilka, säsotn de i Österbottens
annaler berömdaste, mä nämnas prcslsläglerna Aejmeteus, Alanus, Aleenius,
Appelberg, Appelgrei, Aspegren, Gajanus, Calaninius,Castrén,Chydenius, Ervast,
Bstlander, Fellman, Forbus, Forsman, Frosterus, Ouinnierus, Ueikel, Iugma»,
JnrveMus, Keekman, Kranek, Lagus, Lilhovius, Mennander, Mollis, Montln,
Peitzius, Pel dan, Polviander, Porthan, Reinius, Remal, Rislaehius,
Sehn.de-rus, Si me Ii us, Sinius, Snellman, Stenbäck, Tengsiröm, Thodén, Wacklin,
Wegelius, Wesi/.yr.ihius m. 11. jemte köpmannasläglerna Candclin. Donner,
Fallander, Franzén, Granberg, Hedman, Holmström, Kjemmer, Kyntisell,
Lindskog, LiHén, Malm, Niska, Nyländer, Ralmi, Roos, Sovelius, Wendeiiu m.fl.
mänga andra att förliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
