Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger till ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om 1848 hade varit vårstormens år, så blevo
1849 och de fyra därpå följande åren höstmörkrets.
Fruktan och misstänksamhet hade gripit furstarnas
hjärtan. Fruktan och misstänksamhet hade i kanske
än högre grad bemäktigat sig alla dem, som utgjorde
tronernas skyddsvakt. För första gången sedan
erövringen fick man i Finland lära sig vad rysk
despotism förde i skölden. Förut hade den
egentligen känts som en hindrande, återhållande makt, nu
började den inskrida mot det lilla, som fanns, av
medborgerliga rättigheter.
Redan 1848 utkommo skärpta
pressbestämmelser, men i första ögonblicket fäste man sig inte så
mycket därvid, förhoppningarna höllo sig alltjämt
levande. Det var först år 1849, som missräkningens
tyngd började smyga sig in i sinnena. Då blevo
alla frihetssträvanden i utlandet kuvade, och man
såg, att det inte mer fanns något hopp om att slippa
undan självhärskardömets nycker och skuggrädsla.
Vad man med ångest och bävan väntade under
dessa år, var ingenting mindre, än att universitetet
skulle indragas eller, om inte indragas, att det skulle
förvandlas till en ämbetsmannaskola efter ryskt
mönster, där ingen fri forskning var tillåten.
Oupphörliga rykten härom löpte genom landet och
förorsakade en känsla av att man skulle sänkas i en natt av
aldrig upphörande mörker.
Ungdomen hade naturligtvis svårast att säga
farväl till frihetsdrömmen, och i Flelsingfors levde
man i ständig oro för studenternas förlöpningar.
Härtill hade man också all anledning. Så till exem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
