Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Almqvists glansperiod. Törnrosens bok. Förhållande till nyromantiken. Allmogeskildringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vår åtgärd kunna få någon klar föreställning om den
beundransvärda friskheten, den osökta enkelheten och den rika
poesien, som en författare kan utveckla då han så här sitter
ned på arbetarens hårda bänk i stället för att hålla sig i de
konventionela kretsame. Deremot önska vi uppvisa, huru
dessa skildringar tillkommo, huru de voro grundade på
verkligheten och i ordets egentliga mening voro studier efter
naturen, hvilka studier författaren sedan adlade genom fantasiens
och det skapande skaldesnillets konst.
Ett bref från Almqvist till hans hustru, dateradt Ronneby
1836, innehåller sålunda uppränningen till Kapellet; Almqvist
beskrifver i korthet åtskilligt af hvad han sedan närmare
utförde i novellen*. Han var det nämnda året, 1836, ute på.
nas som ett tillägg till de- af professor Lysander uppräknade
öfver-sättningarna. I den af Orvar Odd, som bilaga till tidningen
»Fädre-landet» utgifna »Nordisk literaturtidende» (1846, n:r 42) omtalas, att ett
par af Almqvists berättelser blifvit tolkade på finska, och en till och med
på ryska språket, hvilken sistnämnda uppgift dock möjligen beror på en
förvexling med den 1846 utkomna finska öfversättningen af »Kapellet».
* »Jag slöt i mitt sista bref med Kalmar*, skrifver han, »och skulle just
tala om vägen derifrån till Karlskrona, då papperet tog slut. Jag skall
nu säga dig, att denna väg, som löper genom Södra Möre och en del af
Bleking, är den vackraste jag hittills farit. Skada blott, att min tid varit
så kort, att jag ingenstädes kunnat stanna, för att taga litet närmare
kännedom om folk och ställen. Nu ha nyttan och nöjet i de flesta fall blott
inskränkt sig till att åka. Det skönaste ställe, jag fann i Södra Möre,
är Värnanäs. Under det häst anskaffades på Värnaby, gick jag fram en
ginväg genom ängar och parker nedåt hafsstranden, der det förtjusande
Värnanäs ligger. Jag gick och gick, och träffade ingen menniska.
Slutligen inträdde jag i ett mycket gammalmodigt trähus utmed sjelfva
stranden; det var högst bofälligt. Jag trädde in och fann en som satt och
väfde. Jag fick då veta, att den nuvarande egentliga herrgården låg
längre fram bort i eklundarna, men att detta var sjelfva den gamla
bygg-ning, hvari den ryktbare Oxenstjerna, grefve af Södermöre, bott. Jag
gick nu min väg för att söka upp det nyare Värnanäs. Jag visste förut,
att en majorska Mannerskantz residerade här, men det var i sjelfva
middagsstunden, och jag ville ej stiga in. Jag tänkte således ensam och
på egen hand se mig omkring i hennes stora och vidlyftiga trädgård. Jag
nalkades allt mer. Nu gjorde händelsen, att jag på en sandgång nära
bron öfver till ett lusthus mötte en liten flicka, som drog en vagn, hvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
