Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Almqvists glansperiod. Törnrosens bok. Förhållande till nyromantiken. Allmogeskildringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en af sina vidsträckta resor i Sveriges landskap och njöt
der-under af naturen såsom en skald egnar. »En resande poet»,
yttrar han i sitt bref till hemmet, »kan utan skryt säga att
han rår om allt det vackra i hela landet, ty utan att på
minsta sätt besväras af alla dessa ställens ekonomi och
der-med följande svårigheter, är han oförhindrad att gjädjas och
inandas allt det idealiska, som menniskor och natur på hvaije
punkt erbjuda. Så mycket får knapt egaren sjelf, ty han lider
af skötseln till den grad, att han slutligen behöfver skötas
sjelf».
Bland andra ställen, som Almqvist då besökte, var också
Öland. Efter ett plötsligt beslut for han dit under natten
med en lots, i en båt liten som en ekstock. »Man reser
här oftast öfver hafvet om nätterna» — säger han, —
»emedan det då är svalast». Några timmar vid midnatt hvilade
de öfver på en kal klippa.ute i hafvet. »Lotsen utbredde
ett af sina små segel inunder oss och det andra öfver oss.
Så sofvo vi några timmar och hade imellertid hela Östersjön
öppen och ren några alnar bakom oss, liksom till hufvudkudde.
Sedermera, mot morgonen, foro vi ut, sågo solen gå upp ur
sjelfva vågorna, passerade den namnkunniga klippan
»Jungfrun» och kommo kl. 6 på morgonen till Öland»,.
Ur hans brefskildring af sitt besök på ön anföra vi några
målande drag:
»Öland är icke likt något land, som jag förr sett. Man
hade sagt mig, att det var utmärkt vackert, samt att folket
skulle vara ytterst elakt, slåss och mörda hvarann, kifvas o. s. v.
Allt detta gjorde mig naturligtvis nyfiken. Jag steg i land på
nordliga kusten vid ett ställe, som heter Horn. Sedermera
började jag åka i en socken vid namn Högby, och såg mig
om å ömse sidor. Hela ön är slät som ett golf*; längs utåt
en ännu mindre satt. Den beskedliga körsvennen var genast
beredvillig, att, dragande sin vagn efter sig, föra och visa mig alla herrlig*
heterna, gångarna och prydnaderna i denna lustpark, som väl kan
jem-föras med Haga i vidd och skönhet». — Man sammanställe det anförda
med inledningen till Kapellet. Äfven skildrar författaren i sitt bref
ankarsmedjan i Karlskrona m. m. som återkommer i novellen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
