Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. De båda rivalerna på kejsartronen - 1. Vänskapstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aro menniskor dömda till döden af deras lands lagar
och betraktas i alla land som borgerligt döda individer;
att emigranter det oaktadt få anställning i Ryssland^
hafva vi aldrig sagt något om, men hvad vi beklaga
är att Ryssland öppet skänker dem sitt förtroende midt
under de intriger de hopspinna på våra gränser.»
Talleyrands instruktioner kommentera denna tes
och söka bevisa att emigranterna, ehuru borgerligen
döda, äro upproriska fransmän: »Emigranternas politiska
tillvaro upphör först med den oåterkalleliga förlusten
af hvarje förhoppning om återinsättandet i de borgerliga
rättigheterna ... De som icke underkastat sig äro
tred-skande landsflyktige, som öfverallt bära med sig tyngden
af sitt fd.» Han tillägger, att »eftersom dessa
individers första tanke är hämd på den från revolutionen
utgångna regeringen, skola de svårligen ha klokhet nog
att rätta sig efter den nations planer och intressen, som
velat mottaga dem.» De sista mellan de båda
regerin-garne vexlade noterna äro till tonen mycket olika. I
Petersburg är det uteslutande fråga om angelägenheter
rörande Tyskland och Italien; i Tuillerierna, der
kejsardömet snart skulle hålla sitt intåg, tänker man blott på
•den gamla kunglighetens tjenare. Med anledning af alla
nyss anförda klagomål, hopande sig under Napoleons
pockande penna, upplågade ett krig, ett krig hvarunder
Ryssland två gånger tj enade som reservtrupp åt de
tyska makterna och som till skådeplats år 1805 hade
Österrike, 1806 Preussen och 1807 Polen. Aldrig hade
Frankrike beväpnadt varit så nära rysk botten; det måste
stanna först vid dess gränser.
Vi hafva här icke att redogöra för de stora dagarne
vid Austerlitz, Eylau och Friedland.
Få fälttåg ha å ömse sidor varit hårdare för
soldaten än det af 1807. I Polens skogar och moras gaf
vintern sig tillkänna genom skyfall af snö, omvexlande
efterföljda af regn; menniskor och hästar kamperade
eller manövrerade i ett haf af smuts. Man stridde vid
Eylau under en tung himmel och sakta snöfall, och
Gud vet att blod flöt under denna disiga tjocka, som
gevärselden upplyste som blixtar! Vid Thorn och
Kö-nigsberg blefvo sjukhusen och de offentliga bygnadema
öfverfylda af sårade och huru många lemnades ej åt sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
