Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarken sagt ja-ord eller nej-ord till
lärdoms-planerna.
Modern hade bara suckat tungt ibland
under den sista veckan, och gamla Pär huggit ved,
så spånen yrt högre än vanligt.
Det var allt.
Men nu, när gossen stod färdig att bryta
upp, förklarade båda två, att de tänkte följa en
bit på väg, »om det inte olikade honom».
Inte »olikade» det Sten, att de följde —
han märkte det knappast — — så nere i sorg
som han var.
Gång på gång vände han sig om för att se
det sista af rika Hans hus och gick, som om
han haft bojor kring fotterna.
Han inte ens hörde, att Pär, för att muntra
afskedet, bjöd till att prata — mest om
honom, prästen, »som varit så otroligt slarfvig med
pängar!»#
Att gossen fått pängar för rakt ingenting,
hade fastnat i Pärs hjärna som ett undrens
under; tröst hade det också skänkt honom, »ty
var lärdomen så inbringsam, så — —»
Det är tungt, herre, skaka af tårar, som inte
veta hvar de ska’ finna utbrott.
Sten skakade af sådana tårar, han. Sorgen
svällde i honom som en vårbäck under jord.
Då räckte modern till sist ut handen och
klappade honom skyggt på armen — hon, som
Nordanfrdn. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
