Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söka upp henne var han för stött till.
Så släppte han in en hel knippe sol i
föräldrarnas lif genom att börja berätta om staden.
Under tiden låg Karin instängd och bara
gret och gret.
Till sist hade också hon fattat ett beslut.
Klockan var inte mycket, när Karin
påföljande morgon kom ner till Sten — > stora
vägen omkring» den här gången.
Hon var en helt annan i dag än i går.
Glad, hurtig, utan skymt eller spår af tårar.
»Jag ju rent glömde af i går att be dig vara
välkommen hein», sa’ hon och räckte fram den
stora handen. »Ja, välkommen hem då, du
Sten! Men jag blef så perplex . . . jag hade
just tänkt skrifva ...»
»Om hvad?»
Karin såg ned — och drog litet häftigt in
andan.
»Åh jo — det blef — allt — för långt —
ändå att vänta — för mig.»
»Har du svikit mig!»
Karin såg hastigt, nästan tiggande upp.
Hade hon nu bara funnit en enda droppe
kärlek i tonen, funnit något, som skvallrat om,
att den gamla Sten bodde i den nya, så . . .
Men hon fann intet, bara förvåning och en
fåfänga, som skrek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
