Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi behöfva väl inte bli osams för det?»
sa* hon litet osäkert.
»Hvad heter han?»
Karin rodnade häftigt upp lik en ertappad.
»Det är väl Sten det, tänker jag», sa’ hon
till sist och sparkade med tån mot golfvet. »Jag
måste visst ha som smak för det namnet.»
»Känner jag honom?»
»Det gör du väl inte! Men nu måste jag
hem till mitt. — Du kommer väl uppöfver något?»
»Nej tack.»
Sten alldeles högg henne med svaret. Föga
tyckte han om bli afskedad, hur gärna han än
ville bli fri.
Karin stod ett par ögonblick stilla framför
honom och väntade.
Var verkligen den gamla Sten så helt
för-drifven, att han kunde ... Då hade hon ju
handlat väl, fast — fast . . .
Ännu på tröskeln väntade hon, herre, på
sätt som många kvinnor före henne väntat . . .
Men så föll dörren igen mellan dem.
Sten var frästad springa efter henne — ja,
starkt frästad, men men . . .
Ja, du vet hur tankarna flyga . . .
Hur skulle den här Karin taga sig ut i sta’n,
i hatt, snörlif och handskar?
Och han, som jämt var så rädd att själf inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
