Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara fin nog! — Och hvad skulle de tala om nu,
när de inte längre tänkte tillsammans–?
Och så — —! Ja, staden drog också på ett
så alldeles nytt vis nu — när han var fri —.
Där fanns så mycket opröfvadt. . .
Och — och — — han hade ju ändå blifvit
sviken.
Men han skulle ta* reda på hvem den där
nye Sten var–. Det var hans plikt att ta’ reda
på det, ty — nog var det ändå underligt att
Karin — — —
På kvällen reste han nästan i smyg, herre,
efter att ha ökat moderns ljusa undran genom
att kyssa henne också till farväl.
Tagit reda på något, hade han inte gjort.
När han kom till staden, kände han sig
hjälplös och lösrifven, och så skref han ett långt,
förkrossande bref till Karin. Nog dels för att
göra det mesta möjliga af sin första
lifs-upplef-velse, men också därför att han verkligen kände
sig beröfvad sitt lifs vackraste innehåll. Granna
fraser sparade han inte på: han satte i musik
all den sorg han bort känna.
Men när brefvet väl var afskickadt, drog han
in luften med frihetens lättnad.
Krönet var tomt! Han behöfde inte höja
blicken längre. Han hade rättighet att sänka
den —. Och han sänkte den djupt, herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
