Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nog har du ibland på stadsgatorna sett män,
hvars kläder aldrig tyckes passa, män med
kraftiga axlar, tärda ansikten, en lärds blick och en
arbetares händer?
De äro omplanterade trän, eller, om du så
vill, landets och stadens lärdomsbastarder.
Sten blef en sådan lärdomsbastard. Hans
förmåga att tillgodogöra sig civilisationens
små-härligheter var skarpt begränsad.
De första stegen på den nya vägen sprang
han: sedan stod han still.
Skolan, där han numera arbetade, blef ett
fängelse; pojkarna, olika arter af tortyrmedel.
Stadens laster, som synts så lockande, innan
han kännt dem, kväfde honom: stadens dygder
kunde han inte tillgodogöra sig.
Han kunde inte längre sammansmälta sin
naturliga och sin påtvungna personlighet — och
så blef det disharmoni af i hvar vrå.
Han började inbilla sig det var kläderna,
som tryckte honom, och beställde sig säckar.
Så kom skodonens tur och så skjortkragens.
I synnerhet mot skjortkragen, »detta
civilisationens hundhalsband», fattade han agg. — Till
sist lade han helt af stärkskjortan.
Men ingenting hjälpte: han kväfdes ändå!
Sedan flera år gift hade han haft tur — eller
borde det åtminstone ha varit tur, att i hustrun
få allt han en gång åtrådde: »händer somblom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
