Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blad, hår som silke och ett sinne, smidigt och
mjukt som en handske».
Först var det tillbedjan och kärlek — och
äfven nu var han alltid god mot henne.
Men den godheten kväfde honom!
Med det fina, ömtåliga, stadsaktiga, hade
följt så mycket, som han hvarken hade
förståelse af eller tålamod med.
Att förakta pjunk låg för djupt i hans
natur för att det skulle kunna utrotas.
Och hon var pjunkig, hon hustrun, aldrig
frisk, aldrig sjuk, bara klen och i ständigt behof
af ömhet.
Två små barn hade han, pjunkiga och
ömtåliga, de med. Att barn kunde vara —
sådana — hade han aldrig tänkt sig.
Han bjöd till att vara en god far, men
kände bondens skam öfver en klen afkomma.
Ett lefde starkt i honom: längtan hem till
dalen — och till Karin.
Ja, ibland längtade han så våldsamt, att
han knappast hade bärkraft för känslan.
Sedan flera år stod i hans sinne Karin åter
på krönet och vinkade i solskenet, stark, sund,
full af naturlighetens ro.
Han var ihjälpinad af halfbildningen
omkring och i sig. Natur, sin egen torfvas
mäktiga natur, törstade han efter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
