Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Karin visste han ingenting, bara att hon
inte var gift.
Det var således sannt det han anat, ja,
nästan vetat, fast han då inte ville veta något.
Hur enkelt, hur utan scener och skrik hade
inte hon offrat sig.
Han längtade efter henne, på samma sätt
som han ibland längtade efter moderns grofva
bröd, så tjockt och hårdt, att fadern ibland måste
slå sönder det med yxan.
Hon var död nu, modern; hade dött
lycklig och hälsat så mycket till Sten »och tackat
för sig».
Fadern hade Sten inackorderat hos en bonde,
där han hade det godt och slapp arbeta.
Hustrun kände aldrig längtan i honom, fast
den sög ut hjärteblodet, droppe efter droppe.
Ju mer sönderrifven han blef dess mera stelt
foglig som man och far uppträdde han.
Han vågade inte vara otålig, ser du, af
fruktan att bli det för mycket.
Ja, han lärde sig till och med läsa högt
fruntimmersromaner och att spela kort — allt
för hustruns skull.
Ett år blef staden svårt hemsökt.
Difteri kom och strupsjuka.
Stens ena lilla flicka sjuknade först, så
modern. — — Två grafvar bäddades inom fjorton
dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
