Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten försökte söija, han ville sörja, men han
kunde inte. Han kände bara att han var fri —
fri — — från stads-bojorna!
Han skaffade sig vikarie, och så jagade han
åter genom bygden hemöfver.
Af en skjutsande fick Sten höra, att han,
rika Hans, mist mycket af sina pängar »i
dumheter» och fått som slag i harmen.
Han ville inte veta mer — han frågade
ingenting — han ville bara komma.
Nu åkte han direkt upp till krönet, »stora
kröken omkring» — efter femton år!!
Var det hans ögon, som mist glans, eller var
huset ett annat?
Sten såg nu mycket tydligt, att »slottet» bara
var en stor, vanlig bondgård, rödmålad, fast
väder och vind under åren spelat in grå
strimmor i fargen.
Ett gråhårigt hus!
Sten skrattade åt tanken.
Så kom han att tänka på, att också han
var gråstänkt–»af väder och vind».
Och Karin?
Åh, om hon var så gråhårig, att hvarje strå
var hvitt, så var hon ung ändå, ty hon hade
naturens eviga ungdom i sig, hon!
Med skrammel körde kärran upp till bron.
Ändtligen framme!
Nordanfrdn. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
