Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ståtlig kvinna i mörk herrskapsdräkt
kom ut och tog emot på herrskapssätt.
Sten stirrade på henne, hon på honom.
Åter kände de inte hvarandra de två, som
bara lefvat lifvet i hoppet att en gång till få
träffas i tanke eller i verklighet.
Sten andades så djupt, att det nästan lät,
som om han snyftat.
Halfbildningens spöke grinade åter emot
honom — och det hos henne, Karin!
Omedelbarheten, det starka, friska, —
»jord-doften» — var borta!!
»Sätt» hade hon med, ty bara hon hämtat
sig litet, bad hon om ursäkt, att hennes far inte
själf tog emot, »men han var för klen orka tala
med främlingar».
Du förstår, herre, hur allt gått till.
Det var Stens bref, som eggat henne mest.
Hon gret nätter och dagar öfver fraserna,
som hon inte förstod. Men så beslöt hon att
lära förstå.
Faderns stadsvurm hjälpte henne. Hon läste
litet först för mig — så for hon i pension hos
en lektor i staden och var borta i tre år.
När hon kom igen, hade hon en god vän,
en fin stadskvinna, i sällskap.
Förändrad var hon själf — men lugn.
Arbetet hade hjälpt henne öfver sorgen, herre.
»Fraserna» hade blifvit hennes lifs saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
