Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 3. Verksamhet i Götiska förbundet — Inträde i Vitterhetsakademien — Samlingsverk öfver skrock och trollerier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna uppletas, vanligen högst förvirrade genom ständigt ökade
och aldrig rättade skriffel.»
Efter denna inledning öfvergår R. till den egentliga frågan.
»Uti signerierna — säger han — användas, till många och
olikartade ändamål vissa figurer af besynnerligt utseende, hvilkas
upphof författaren ännu icke, för större antalet, kunnat utröna,
men hvaraf några ega en omisskänlig likhet med runor, ehuru
vanligen sammansatta och tillkonstlade.
De runor, som deribland lättast igenkännas, äro: Y, A, #.
Likväl är man, då meningen af det hela i en dylik inskrift, eller
något förhållande mellan hvarje sådant tecken och saken icke
kan utletas, ej heller i stånd att afgöra om dessa runor till sitt
ljud och sin betydelse härmed varit menade.
Märkligt är också, att de äldsta anteckningar, vi qvarega af
nordiska trollformler, icke innehålla det rena run-alfabetet. Uti den
isländska handskrift på pergament uti 16:0 som förvaras bland
Kongl. Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Akademiens samlingar,
anträffas ganska få vanliga skrifrunor, men så många flera på ett
eller annat sätt tillökade och utsirade, hvilket kanhända lemnar
ett nytt stöd för en äldre gissning, att de runor som i Sveriges
forntid begagnades till trollerier, voro skilda från skrifspråket, icke
blott till stegrade och hemlighetsfulla betydelser, utan äfven till
sitt utseende; hvaraf en annan slutföljd kunde blifva den, att de
ända till vår tid bevarade magiska figurer vore en qvarlemning
efter dessa trollrunor.
Dock saknas icke helt och hållet exempel på oförändrade
runors tydligt åsyftade bruk. Uti en föreskrift om sättet att tvinga
en tjuf hembära det stulna, vid fara att förlora sin syn, uppgifves,
att man på en söndagsqväll, i solnedgången, begifver sig till ett
högt beläget ställe, försedd med ett kärl uppfyldt af vatten, och
på en sticka ritar figuren f samt ålägger tjufven att inom en viss
utsatt tid återställa godset, så framt han ej vill mista sitt högra
öga. Ehuruväl man finner att regeln genom tidens längd förlorat
en del af sitt sammanhang, och man ej vet huru bokstafven och
vattnet skola till hvarandra användas, inses dock ganska lätt att
runan h här är i fråga, hvars bemärkelse af sol och syn samt
alliteration med söndagens namn upphäfva all tvekan.»
I förbigående anmärker R. härvid den dyrkan solen njuter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
