Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hos glada och lefnadsfriska förfäder» — skrifver han —
»lekte löjet hop med allvaret, i vackrare sämja än vår tids yrsel
och trumpenhet. De använde derför icke sällan öfverdriftens
skämt, så väl i kämpavisan som i sagan; och ett af de flera prof
derpå som förekomma i denna lilla samling, är det följandé:
Nära invid ett af de stora berg som höja sig på Sömmens
stränder, satt en gång en metare i en båt. Bäst det var såg
han berget öppnas och derinne en jättegumma som kokade fisk
uti en mycket stor gryta. Hos henne satt jättefar, ännu mera
ålderstigen än hon, och så försvagad att han icke förmådde föra
maten till munnen, knappast tugga honom. Derför, så snart
fisken var färdig, aflyfte gumman hans hufvud, och nedhälde
med ens grytans hela innehåll i hans mage, hvarefter hon åter
påsatte hufvudet. Mannen började då långsamt tugga, och sade:
»det var ett skönt gubbamål.»
I kapitlets fortsättning förefaller det som om förf. ansåge
något faktiskt ligga till grund för dessa och dylika berättelser.
»Öfvertygelsen om jättars fordna tillvaro» — säger han — »är
ännu allmän och djupt rotad, använd såsom ett språkbruk om
alla arbeten som synes öfverstiga det samtida slägtets krafter.
Jättegrytor kallas de rundsvarfvade hål i bergen, dem naturforskare
påstå vara uppkomna af öfversköljande vatten som der
kring-drifvit någon urhålkande sten *, och jättearbete, jätteverk,
benämnas alla de stora stenblock som i denna ort finnas talrikt
liggande på flata bergen, ej sällan på deras största höjder,
hvi-lande på några mindre stenar, oftast tre till antalet, som någon
gång vända sin spets nedåt och äro stälda på ett sätt som
lätte-ligen förleder till öfvertygelse om en beräknande vilja.
Skulle den gamla folktron om jättar kläda sina åsigter och
sitt försvar uti nu brukliga talesätt, skulle hon yttra ungefär
följande :
»Det är omöjligt att en i alla tidehvarf, hos alla folk
bibehållen och utbredd berättelse, understödd af sjelfva bibeln, kan
vara rent af diktad. Det falska eger ett bestämdt mål i tid och
* Om jättegrytor hade R. uppgjort en egendomlig och föga hållbar
hypotes, för hvilken vi ej anse nödigt att redogöra, hänvisande blott till
den ifrågavarande uppsatsen, sonf är tryckt i den posthuma delen af
Ydre-beskrifningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
