Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 8. Medborgerliga utmärkelser — Ydrebeskrifningen och Rääfs öfriga skriftställarskap; utbildningen af fäderneärfda egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rum, det eger uppkomst och slut. Det sanna är oändligt och
evigt.»
»Det är orimligt att den höga ålder de första menniskorna
uppnådde, icke skulle motsvarats af kroppar, hvilkas storlek och
styrka kunnat uppbära denna ålderdom, hvilket skulle, med
släg-tets nuvarande beskaffenhet, vara ogörligt, förutsatt äfven den
yppersta helsa, det mest naturliga lefnadssätt och det lyckligaste
luftstreck.»
»Det vore otänkbart att de antediluvianska menniskorna, med
närvarande litenhet och svaghet, skulle varit omgifna af dessa
vidunderligt stora djur, omtalade af alla gamla sagor som, ehuru
länge föraktade, blifvit af en ny vetenskap bekräftade och
hvilkas benställningar oss förevisas. Troligare synes att våra urfäder
egt i sina krafter och i sin storlek ett lika försvar och ett lika
förhållande till öfriga väsen, som vår samtids menniskor ega till
sin förminskade djurverld.»
»Det är utan motsvarighet i tankegång att på ena sidan finna
denna fordna djurverld hafva blifvit af jordens och luftens då
varande beskaffenhet uppammad till en numera i allmänhet
obefintlig storlek och uthärdighet, men på den andra sidan förneka
att samma orsaker egt samma verkan på menniskan.»
»Likaså, att nödgas medgifva det dessa djurformer, som
förgåtts i syndafloden, med undantag af några få öfverlefvor till
hvilkas utrotande de äldste heroerna använde sina krafter,
sedermera blifvit omöjliga genom en förändrad jordens natur och i
följd af luftens förtunning, som uppkom efter den stora
urfällningen och genom hvilken det blef möjligt att en återspegling
af regnbågsfärger kunde ega rum; men deremot förneka enahanda
inflytande till menniskans förändring.»
»Försvararen skulle vidare tillägga: man förnekar jättars
tillvaro af skäl, att inga ben efter dem blifvit under senare tid eller
bevisligen funna. Men man besinnar ej att vetenskap och
undersökning om fossilier äro nya, och att, när djuren Iemnade sina
ben antingen på jordytan eller inbäddade uti en slam som
sedermera tillhårdnat, lärer menniskan deremot hafva förbränt sina
af-lidna, eller, hvad troligast är äldst begrafvit dem, och det på
ett djup eller sätt som motsvarat styrka och storlek».
Så säger folktron — tillägger R., och det är icke sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
