Andras barn. 32 målningar med text / 7 (1913) Author: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tron

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om dess yttersta gren och slängde ut sin kropp
åt mig — — — på hvilken jag också, utan söl,
halade mig upp, satte mig gränsle, i solskenet, på
den tjocka stammen, häfde så ur mig det mesta
vattnet, och satte så till att skratta, att skratta så
som jag aldrig, aldrig skrattat!

Men kamraten skrattade inte, han knöt ilsket
näfven åt mig, klädde på sig, gick hem och låg
sjuk fjorton dar af skräcken ...

Nej, den slags tro, den att upphäfva
naturlagarna, se den har jag därför definitivt öfvergifvit
efter denna erfarenhet, ty jag trodde verkligen,
hvilket ju Petrus på sin tid icke gjorde tillräckligt.

Dock, pilen och pojken voro bra, och jag
välsignar ännu i dag deras minne; deras minne,
ty båda äro för länge sedan borta ... under det
jag går på och skrattar fortfarande.

Hvar tron dock bär, om inte på vattnet, så
är det i lifvet! För de socialt och lojalt anlagda
är den officiella tron tillräcklig; andra skaffa sig
en specialtro, och då bär den. Vilja ni veta
hvad jag tror? Ack, kära, jag består för
närvarande endast af tro, min hela existens är tro.
Detta efter starka strider med det själfgoda
förnuftet. Detta senare har jag ändtligen fått mina
dubier om. Det kan vara präktigt och bra som
en kommunalstämma, men de högre vyerna fattas.
Tron däremot är riksdagen ... hvad säger jag,
själfva regeringen: den skall leda och behärska allt.

Nu är det inte längre någon konst för mig
att lefva. Jag tror på en högre, allt styrande
vishet, så tokigt det än kan se ut härnere. Jag
tror på det godas slutliga seger, trots allt det
ondas skenbara triumfer. Jag tror på ordning och
mening, hur oordentligt och ostädadt lifvet här
på jorden än ter sig.

O, jag tror på mycket, jag.

Jag tror att det finns andra färger och
former, andra räknetal och tidsbegrepp på andra
lefnadsplan än de som finnas i detta universum,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>