Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När han, med händerna för ansigtet, utropade: “Mitt lif är
en rosengård af hösten härjad!" hvem kunde väl föreställa
sig fullt allvar deri? Hvem kunde tro, att hoppet om nya
vårar och nya framgångar någonsin kunde dö i detta hjerta?
Upprepade gånger utbrast han: “Jag är en fantasiens
martyr!“ Men hvad är då fantasi? Denna ånga ur sjudande
blod och som bildar så underbara skepnader inom hvalfvet
af en menniskas hjerna, hvad är hon? Ena stunden Gud,
andra stunden frestaren i öknen; än höjden i all dess
stjernglans, än djupet med alla dess vidunder. Hvilket förfärligt
vexlande sceneri! Det kan hända att man en dag, efter
många gäckade förhoppningar, med ängslan frågar sig sjelf,
huruvida man icke i detta sceneri blandat in för mycket af
sitt eget jag, utan att finna sig vara allt hvad man drömt
sig bli. Finner man dertill att man icke beredt sig en
säkrare grund och känner sig sakna kraft att söka en sådan,
då blir man lätt ett fantasiens rof. Men en martyr blir
man icke. Martyrkronan vinnes endast genom strider, men
icke för en sjelf som är det lilla, utan för ett annat som
är stort och som ger några strålar af sin gloria åt honom
eller henne som lidit.
Det var med tanken på dylika fantasiens offer som
Pope varnande yttrade: “Drick djupt eller smaka intet!“
Men äfven utan den sorgliga sluthändelsen skulle Herman
Bjurstens för tidiga död väckt nedslagenhet hos idkarne och
vännerna af den literatur, för hvilken han så mycket arbetat.
Man hade vant sig vid att här och hvar, äfven under olika
pseudonymer, återfinna hans flitiga penna, till njutning och
uppbyggelse för mången. Brist på objektivitet kunde man
mot honom anmärka, en brist mest skönjbar i hans romaner,
hvilka alla äro så uteslutande barn af hans subjektivitet,
att de svårligen låta förena sig med de begrepp erfarenheten
af lifvet antagit för giltiga. Hans verser — och lyriker
var han väl ändå först och främst — voro, om än icke
slösande på någon ovanligare originalitet i tanke eller bild,
dock alltid vackra och till känslan talande, något för breda
för ämnet ibland, men högeligen läsbara isynnerhet för
ungdomen. Enhvar har sin smak, och nog intogos vi för
vår ringa del vida mera af hans tillfällighetspoesi, än af
hans större skaldeverk. Då kunde han mången gång slå
spiken rätt bra på hufvudet, och icke sällan öfverraskades
man af en humor så ledig, att man näppeligen kunde derom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
