Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-94-
Den ange manken förskräcktes tvid tan-
ken på Gads rättwisa och framställer för
generalvitarien alla Ettafarhågon Gads
outsägliga helighet, ana höga majestät
uppfylla honom med bäftoan. Hwem
stall kanna uthärda hans tillkommelses
Hwem stall kanna bestå, då han wi-
sar sig?
Staapitzx «Hwarföre ängslar da dig
med dessa djupa och höga tankat-? Se
på Kristi sår och på det blod, han för
dig utgjutit, få stall Gads nåd blifwa
dig uppenbar. J stället att göres1 dig
till martyr för dina fel, lasta dig i - ter-
löLarens armar! Förtrösta på honom,
pi hans heliga llf och försonande dödl
Bäfwa iete tilldakal Gad wredgas icke
på dig; det är da som tvredgas på ho-
nom. Lyssna till Gads Son! Han dlef
menniska, för att försätta dig om Gads
nåd. Han säger: Da är mitt får; in-
gen flall rycka dig ur utin hand«.
Luther: ,,Hara stall jag tvåga tro på
Gads nåd, få länge ingen sann omtvän- s
delse hos mig föregått? Jag måste för-
ändra mig, för att ljau stall tunna emot-
taga mig«.
Staapitz tvisar na, att ingen fann
omvändelse är möjlig, så länge men-
ntftan fruktar Gad såsom en sträng
domare.
Luther: »Hwad stall man då säga
till få många famweten, hwilla man
förestrifrver tusentals odrägliga bad för
att tvinna himmelen?«
Staupitz: ,,Det finns ingen fann åa-
ger, utom den, font börjar med kärlet
till Gad och hans rättfärdighet. Hadad
andra anse sam ångerns stat och full-
bordan, är twärtokn endast dess begyn-
nelse. För att älska det goda, måste du
fratnförallt älska Gad. Om da mill
oanvända dig, så befatta dig ej zrned
dessa spälnlugar och dotöfninga«r. Alfta
honom, som först älstat vigt-«
Luther lyssnar med allt större upp-
märksamhet. Detta trösterika tal app-
fyller honom med en otänd glädje och
tänder för honom ett nytt ljus. «Det
är Jesus Kristas«, tänler han i sitt
hjerta, »ja, det är Jesus Kristus sjelf
forn med dessa ljaflva och helfosaaana
ord få förunderligt tröstar mig«.
Staupitz« ord trängde till djupet af
den unge munterts hjerta, lilfotu »en
mäktig mans hwassa pil«. För att
kunna ångra, måste man älska Gudl J
detta nya ljus börjar han ransala skrif-
terna. Han uppsöker alla ställen, der
det talad om ånger och omwändeife.
Desfa hittills så fruktade ord, för att
·anmända hans egna uttryck, lfafwa uu
s blifloit honom en angenäm lel samt den
xljafrvaste wederqwictelse. De ställeni
Striften, som förut örfärat honom-
tdckas nu från alla Låll skynda till
hans möte, samt hoppande och leende
leta omkring honom.
(Enl. Merle d’Aubigne-)
Om döden.
Om döden icke funnes, stallc synden
s aldrig roarda till intet gjord. Men« med
« döden inträder för den på Jesus troende
« själen ett flat på all synd — här är grän-
isen för syndens wälde; men dessförin-
inan fins intet råd eller medel att blifiva
fullt qwitt densamma. Sädant nådigt
och lfelfofalnt straff lägger Herren uppå
oss, att näml. genom döden synden war-
: der fullkomligt dödad. Derföre borde wi
emottaga och bära sådant straff med stor
s glädje, metande, att det tomater från en
nådig Fadekz ja oln tvi tro på Herren
Jesus glädja lvi oss innerligen åt för-
lossningens timme. Ti) få god är tvår
Fader, att äfwen döden måste tjena oss
till att döda och utrota all olycka. För-
denftall är nu döden för den troende in-
tet annat än idel nåd, ja en början till
lifwet. Ty nu först tan själen känna
sig frisk och fri, efter det hon där uti
stoftljyddan fått sitta ganska trängt; hon
har haft här att lida utaf sjukdom-, möda,
arbete och allt hwad det heter; men från
allt detta bliftoer anden i dödsstunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
