Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—133 —
ock fullborda intill Jesu Kristi dag«. Böj ditt öra till detta
jubelårets budskap och göm det i hjertat, så skall din själ lefwa.
Men Gamla Testamentcts jubelår förebildade åstven det jubel-
år, som Herrens folk stall sira i ewigheten. Allt säningsarbete har
då upphört, och man får skörda för etvigt. Då har Herrens folk till
tropp och själ bliswit befriadt från allt ondt, allt trälande under syn-
daförderfloet, kommit till sitt konungsliga slågte och i åtnjutande af
sitt himmelska arf. Eudast ännu en liten tid af kamp och strid, ,,få
skola de af Herren förlossade wända tillbaka till Sion med lik-,
bel, och ewig glädje skall wara på deras hufwud; fröid och
glädje skola de få, och sorg och sockan ch« (Es. 51: 11). Låk-
om oss således kämpa en god trons kamp och behålla det tvi hafwa,
att ingen må taga tvär krona! (Upp.b.3:11). «Efter en liten tid
kon-mer den, som komma skall« (Ebr. 10: 37), och då år »inför
honom glädje tillfyllest och stor fröjd på hans högra hand
ewinnerligen« (Ps.16: 11).
tienare allmänt beskyldes sbr att sbrsutnma
läran om ånger och bättring, tvet hivar
och en, som tände honom eller läste hans
strifwelser, särskildt hans bres till sina
männer, huru djupt han tände sitt syn-
dasbrderf och med dlvilkeninnerlig, ehuru
Fredrik Gabriel cHedberg
Den himmelske Brndgummen ljar ial-
lat till sig en långtansfull själ, en trä-
gen arbetare i sin toingård, en ritt bes-
gäsivad evangelii sbrlnnnare; prosten
Fredrik Gabriel Hedberg barsått
fara hädan. Pä de dagliga tidnin-
garna hafwa tvi redan fått läsa längre
och kortare nekrologer bstoer den hädan-
gångne. Här endast några ord om ho-
nom såsom kristen och evangelii förtun-
nare.
»Gnds lärlel till syndare«, se der den
ax tnsenden med tacksam tärlel saknade
hdangängnes walspråk sån-ål med tjän-
syn till lians eget andliga lis som hans
lvertsamlset i ordets tjenst. — »Guds kår-
lek till syndare«, lnvillet omätligt djup as
nåd och salighet, bivilien onttbmlig källa
till tro, hopp och kärlet och alla andliga
krasterl — Ehuru denne nitiske Herrenö
ingalunda trdstld6, sorg han stref derom,
och detta, oaltadt sin ofbrwitliga mandel
och helgade Kersonlighet Hans synda-
kännedom o) ånger war ett älskande,
iitnhjertadt barns djupa och stilla rä-
melse tiswer att icke kunna mata s dan
man så gerna skulle buska. Han kände
sin synd såsom man känner den endast
i den osdrslylda nådens ljus. Ja, det
war detta ljus, hwiltet ester många och
långa strider så härligt gått upp sdr
hans själ, som han alltid, såsom sitt lifö
ljbgsta och saligaste uppgift, tville fast-
hålla. Och just derföre, att han så iväl
kände sinnatan djupa sörderf och oskick-
lighet till alla beredelser, tville han tilleg-
na sig nåden ntan alla ocnwägar, trots
alla otrons och sbrnnsth intvändningar.
,,Alla otrons kantar borti
Jag giir saken nu helt kort:
faller till, auannnar allt;
zesns sjrls mig så besallt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
