Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—184-—
eder sjelf och eder egen ställning i det
lekamliga lifwet. Ni är en medlem af
ioår konungs hof; ni är beständigt i hans
närhet. Ni har af honom under många
år fått erfara inycken godhet. Han är
eder wän. Wan att umgås med honom
och miss om hans deltagande för eder-
kan ni tala med honom om allting. Ni
känner ej den ringaste swårighet ioid att
af honom begära ett råd eller en hjelp;
iii tvet, att han tar del i, hivad som
rör eder. Men tänt nu, i hivilken widt
olita ställning t. ex. en stackars bonde
från någon aflägsen landsort skulle känna
sig stå till samme nådige tonungl Hurn
förlägen skulle han icke wara i hans
nårhetl Orh om han ändtligen, efter
lång förberedelse, med ttvekan och fritt-
tan skulle tokiga tala med det höga ma-
jestätet om nagra mycket, mycket wigtiga
ting — omöjligt skulle han tvål kunna
förmås att tomma fram till honom med
någon obetydlig småsak. Nu kanste ni
förstår min mening. Edet dyra moder
har lärt känna Gud såsom sin tvän.
Hoa umgås dagligen med honom i or-
det och liönen. Och då är det in på
intet sätt besynnerligt, att hon där fram
till honom alla sina bekymmer, de små
såivål som de stora, och detta så mycket
mer, som hennes Herre och Konungfielf
uppmanat henne dertill i sitt ord. Men4
ni, min tvän, ni är deremot lik den.
mannen från en aflägfen landsbygd, som !
knappt nagonsin sett tonungen. Om ni
skulle försöka tala med Gud i bönen, så
kunde det ioisst icke sle utan tioekan och
då endast om mycket ioigtiga ting«.
(Anguftana.)
Befalt din iväg åt Herrm.
«Befall såt Herreii din iväg och
förtrösta tia honom! Han stall göra
det« (Ps. 37: 5).
Herren plägar göra om intet de allra
toisaste rådslag och deremot upprätta och
uppbygga sådana, som äro swaga och
föraktade orh om htvilka hivar nian må-
ste förttvifta. Ty han ioill hafwa af
oss, hivad han i skriften bjudit: ȁtalla
mig i nödens tid, få ivill jag hfelpa
dig«. Ty når allt år förderfioadt och
förloradt, när menniskorna icke ioeta alls
något råd mer, när allt synes nie, så
att man skriar: ,,Wi måste förgås och
gå förlorade i grund«, da är Gud der
och säger: «Jag will, att du icke stall
förderfioas«. Dersör skall man ande-
»falla sin iväg åt lHel-ren och förtrösta på
lhononh åfwen då tvi åro utrustade med
sde dästa och klokaste råd, och skola icke
förtivifla, när wishet och mensklig hjelp
sattas oss. lltan då skola ivl fasa få:
»Ja tror på Gnd Fader, allsmagtig«.
Ty Ian kan göra det skönaste rådslag till
intet, ja till skada och förderf, men der-
emot upprätta sitt rike oeh sin sat genom
sådant råd, som synes oss allra förakt-
ligast. Ty han är en allsiniigtig ska-
pare. Dn kan icke falla så djupt, att
han icke tan lyfta dig upp. Och dit kan
icke heller sitta så högt, att han icke kan
uedstörta dig. Luther-.
,.t"llio glatts-Missou«
i och
(»Turuii överlevts-Fritioer
f» iitgifioas äfioen nästkommande år efter
! samma plan och på samma tider som
ltunen-irrande år, och uppmanas dess
- ioånner att med görligaste första för-
nya fin prenumeratiin emedan upp-
lagans storlek beror i iviisendtlig
mån af prenumeranternas antal.
Ansivarig redaktör: K. V. Lehtonktt, kapellan. Adress: Urdiala
Åbo, G. W. Wiktn si- åsmo 4liattrytteristftzittlzt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
