Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. kap. Utgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
svartsjuka. Jag har alllid sagt Anders, alt det är dumt
att hafva mer än en tupp.»
Nej! de äro hungriga, dit nöt; det vet jag. Gå på
din post, gå Lill porten!
Vargentin afgick mumlande. »Om en dag eller
två, är det jag, som skall kalla dig nöt, Frank!»
sade han.
Under hela delta uppträde, hade Bakelse-Jeana haft
tid alt ingå i salen, som Frank lemnat tom, skynda till
dörren, försöka sin af Bastian bekomna dyrk i von
Pahlens kammardörr, och lyckligt öppna den, emedan
den endast hade ett ganska vanligt lås.
Von Pahlen blef myckel häpen att se denna
vakthafvande inträda.
Men Bakelse-Jeana gaf honom ingen lid till frågor.
Hon tog honom vid banden, och förde honom ut. Hon
yttrade ej ett ord. Han ärjutlänning och skulle ej
begripa mitt arma språk: liksom jag icke hans, tänkte
bon.
Men hon bedrog sig, ty den förnäme löjtnanten
uttryckte sig på ganska faltlig Svenska, ehuru med en
lilen brytning, som i hans mun lät utmärkt behaglig.
När hon hörde dessa vackra ord, log hon ärligt, neg
och sade: »Följ mig blott, nådiga herre, så skall ni
få träffa en god vän.»
Von Pahlen fann inlet skäl att sälta sig emot en fée,
som befriade honom ur ett tråkigt fängelse. De
skyndade från salen. Hon förde honom genom den våning,
hon nyss genomträngt, och der nu ingen menniska
vidare fans, fram till gången, der Clas Thott stod och
bidade.
Bakelse-Jeana gaf de begge glada och förvånade
herrarne tecken att nu hvarken kyssas eller omfamnas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
