Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. kap. Utgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
utan endast i hennes spår gå lilla trappan utföre till
vattengården. I detsamma gaf hon med näsduken
genom gångens yttersta fönster, som välte ulåt
Munkbroviken, Bastian den öfverenskomna signalen,
attoför-löfvadt nalkas med sin båt.
När Jeana jemte de begge hofkavaljereme nedkommit
på Riksdalershusets vattengård, och Bastian å sin sida
rott ända fram till stranden, funno de sig till
outsäglig harm vara skilda från hvarann genom sjelfva
vattenporten: en grind, bestående af spjälor, och som
var slängd.
»Så skall man hindras i sin sisla stund!» utbrast
Bakelse-Jeana. »Hexor till dragoner! som, när ni reste,
icke kunde lemna denna vattengrind olåst ? Skulle ni
just vara ordentliga nu, rii som aldrig i verlden varit
ordentliga ?»
Gör ingenting! hviskade Clas Thott. Skrik bara
icke, så att någon kan höra oss från gården eller huset.
»Åh, det är icke farligt,» svarade hon. »Sjelfva
palatset, som står här utmed stranden, skymmer gården
för oss, och oss för alla på gården. Ni hör ju
hvilket hiskeligl kackel är på gården, fast vi ej se
oväsendet. Detta skall hindra alla alt höra eller märka
oss. Man skulle endast kunna blifva oss varse från
fönsterna i detla främre hus. Men här gifves för
närvarande ingen menniska i dessa rum eller vid dessa
fönster.»
Är ni viss på det, desto bättre.
»Men huru skola vi komma ut till bålen?»
Raskt, min vän! gör som jag, sade Clas Thott lill
von Pahlen. Vattnet måste väl här invid stranden ej
vara alltför djupt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
