Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hofjunkar Simingskiöld igenkände genast sin vän
och kamrat vid hofvet, gref Tage Thott. Han gick
utom tällkretsen. »Nå, se min vän Tage!» utbrast han;
»nalkas! för allt i verlden, var utan fruktan: du kan
icke tro hvad din ankomst fägnar mig.»
Jag är icke befalld på denna jagt, svarade gref Thott.
Jag beginge ett brott mot hoflagarne, om jag inträdde
inom detta lägers krets.
»Lappri, min vän! Konungen och snart sagdt alla
äro ännu som bäst borta i skog och mark. Kom.
bara, på mina ord!»
Konungen är borta, säger du, Simingskiöld? Jag
ser ju honom stående derframme i sin peruk och
sammelsnattrock?
»Du har rätt, Tage. Del är också konungen,
nemligen hans Ebenbild.»
Aha — Pouffardin? Jag anade det.
»Nå, då behöfver jag intet säga.»
Ni måste hafva outsägligen roligt?
»1 afton kunde vi få det. Konungen vill hafva en
jagtbal.»
Förträffligt. Hvilken tanke?
»Men det fattas någonting.»
Dansgolf? Ja, jag kan tro det. I tälten gifves
endast grön mark Lill golf. Och det är hindersamt, bland
annat, för fötterna.
»Ah, Tage. Hvem frågar efter golf i verlden, när
man hvarken har tak eller väggar af förnuftigt slag?»
Jag gissar ni saknar musik?
»Ouh du! vi hafva hoftrumpetare. Har du ej
förnummit jagthornen? Desse män kunna äfven blåsa till
dans på ett sätt, att sjelfva Farao ej skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
