Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Riksgrefvinnan von Hessenstein? Nej; derom har
jag icke hört.
Nå, del kunde jag tänka, sade Robert Augustin för
sig sjelf. »Men . . » inföll han högt.
Ts! afbröt hofjägaren. Det nalkas . .
Grefve Thott vände sig åt det håll, hvarifrån
jagt-hornen hördes. Deras fanfarer utmärkte en hög grad
af liflighet. Hästarne för vagnen spände upp öronen,
och började klippa med dem på elt sätt, som utmärkte
stark oro. Kusken fann rådligasl, att stiga ned från
kuskbocken, ställa sig framför dem, och jemte
skjutsbonden hålla dera i tyglarne.
Snart tilltogo ljuden på ett förfärligt sätt. Man
skymtade på afstånd mellan träden gestalterna af
jägare, hundar och framför dem några flyende djur,
hvilka med den mest förtviflade ansträngning och
under höga skutt skyndade fram emot det håll, der
landsvågen var. Rådjuren begåfvo sig, midt öfver den, inåt
en mörk skogsdunge, som vidtog på andra sidan.
Samma kosa följde de eftersättande, hvilka här icke
bestodo af flere än tre eller fyra personer. Efter
några ögonblick försvunno äfven de i de dunkla snåren
till venster om landsvägen, och man förlorade dem ur
sigte. Kort derpå smällde ett skott, och slraxt derefter
ännu ett.
»Detta, kan jag tro, utgör blott en liten afdelning
af jagten?» anmärkte grefve Robert, ånyo vänd till
hofjägaren.
Ja, man har spridt sig och skilt sig i flera mindre
partier, svarade denne. Men jag skall säga min
herre, att, om också den train, vi här som hastigast sågo
skymta förbi våra ögon, var liten till antalet af jägare,
så utgjorde personerna derföre ingen obetydlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
