Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
»Hvad menar ni, min vän?» inföll Robert och säg
på den vakthållande.
Alin herre kände icke igen någon?
»Hvad! Det skulle väl icke hafva varit sjelfva . . »
Jo, en af dessa jägare utgjorde ingen mindre än
konungen sjelf.
»Min Gud! Men huru skall jag tänka mig denna
drägt? Jag upptäckte ej det minsta utmärkande;
ehuru jag nu verkligen påminner mig, att den ena af
dessa herrar förekom mig gammal, och med en viss
korpulens.»
Det var kung Fredrik. Hans majestät har vid detta
tillfälle anlagt en hofjägmästares drägt. Ännu mer:
han har under hela jagtpartiet förbjudit alt bemötas
som konung.
»Hvad menar min vän?»
Det jag säger.
»Hans majestät skulle icke vara konung härute?»
Nej. Han har strängt förbjudit, att af någon
tituleras för annat än hofjägmästare. Och ännu mer: till
undvikande af all etikett för egen del, har han
uppdragit åt en annan, att vara konung i stället.
»Det går för långt!»
Men det roar hans majestät.
»Och hvem är då denne konung vid Släke?»
Hofsckreteraren Pouffardin. Min herre känner
kanske honom?
»Hahaha!» utbrast Robert. »Om jag hade tid, skulle
jag dröja något i denna skog, som nu måste vara
förtrollad, då det högsta af allt blifvit upp- och
ned-vändt. Pouffardin konung? hahaha! skall jag då
slutligen nödgas tro, att dessa trän icke äro gröna?»
Minsann! Det vore icke mera förvändt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
