Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Nyborg? Ja, jag ser verkligen der längst fram öfver
viken ett stort ställe. Min fru! gör mig det nöjet, att
omtala hvad ni vet härom.
»SS här . . passar det icke,» svarade hon, och såg
sig åt sidan. »Men är icke det en sanning, att jag
hemma hos mig får vara värdinna åt den, som här
på vägeu haft den godheten att i sin vagn vara min
värd ?»
Robert Augustin gjorde en bugning med hufvudet,
innefattande en tyst och innerlig tacksägelse.
»Då . . !» fortfor bon med en liten nick, och sade ej
mera.
Ack, min fru! inföll han, hela denna trakt har pä
ett märkvärdigt sätt intagit mig sjelf. Och berättelser
från forntiden utgöra mitt högsta nöje. Blandar sig i
händelsen något öfvernaturligt?
»Det var en ung fröken, som växte upp på Nyborg,»
svarade fru Parmenter. »Det var i kung Carl den
Tolftes tid.»
Icke längre sedan?
»Kanske för trettio år tillbaka.»
Icke mera? då kan det icke vara underbart.
»Hvarför icke?»
o .
Ah . .
»Kunna vi ej upplefva underbarheter i våra egna
dagar?»
Det är sant! utbrast grefve Robert, som påminde
sig sin egen händelse hell nyligen vid Tibble.
»Icke behöfva saker vara längesedan förflutna för att
vara förvånande, hänförande, utomordentliga,» tillade
hon, och såg på honom med en varm och oskuldsfull
blick, hvilken i hast blef för honom det mest slående
bevis på sanningen af hvad hon sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
