Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Universitetens uppkomst. Svenskarnes studier i främmande land före Upsala universitets instiftande år 1477. Universitetets grundläggning, äldsta verksamhet och upplösning. Svenskarnes fortsatta besök vid utländska universitet efter 1477. Några ord om bildningen i Sverige mot slutet af medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Kyrkans förtjonstcr om liiWningen.
namnet, utan äfven till magten, skapades egentligen af Gustaf I efter
reformationen, och han hade en seg strid att bestå med yttringarna
af landskapernas forna sjelfständighet. Men liksom samhällets former
hos oss senare utvecklat sig, så ligger och tiden för bildningens
framträdande hos oss långt efter den, från hvilken i sydligare länder
dess födelse kan räknas. Orsaken är redan ofvan nämd, rlet var först
i tolfte seklet som kyrkan hos oss blifvit så stark, att hon ej längre
behöfde tänka ensamt på försvaret af sin tillvaro. Och huru högt vi
än må tänka om våra hedniska förfader, jämförda med många andra
folk vid tiden för deras kristnande, så är det dock kyrkan, hvilken
vi liksom andra hafva att tacka för det mesta af vår äldre odling.
Hon har dock fort kristendomens ljus genom verlden, och den
moderna civilisationen kallar sig lika ofta och med rätta den kristna
civilisationen.
Det är en af den nyare forskningens vackraste resultat, att man
omsider gjort rättvisa åt flen romerska kyrkans verldshistoriska
verksamhet, genom att uppvisa hennes förtjenster om civilisationens
bevarande och utbredande. Hou vårdade den antika bildningens arf,
då romerska rikets sista spillror sopades bort af folkvandringens
oemotståndliga våg; hon har kristnat de barbariska folken, småningom
höjt dem, och under århundraden hade bildningen och vetenskapen
ingen annan tillflykt, än inom templens och klostrens fridlysta murar.
Man må tadla henne, att hon ej gjort mera, man må med rätta
förebrå henne, att hafva småningom förlorat sin uppgift ur sigte, tills bon
slutligen rent af bekämpade den oemotståndligt växande andliga
rörelse, hvars uppkomst hon sjelf möjliggjort, men man måste ock
erkänna det goda, som hon fordom uträttat. I nära nog sju
århundraden har kyrkan representerat rättens och bildningens sak gent
emot det ännu på styrkans rätt sig stödjande verldsliga samhället.
Den råa styrkans tid var dock slutligen ute, och en annan bröt
in, då i det verldsliga samhället lagens välde blifvit erkändt som det
högsta af alla. Från detta ögonblick var icke bildningen längre i
samma behof af något särskildt kyrkans skydd. Hon trädde ut i
lifvet på egen hand, afsägande sig kyrkans skydd, men äfven allt
mer frigörande sig från det förmynderskap, hvari hon hittills hållits.
Detta nya tidehvarf i bildningens och vetenskapens historia, då
barndomens beroende utbytes mot mannaålderns sjelfständighet, inbryter
med universitetens första stiftelse, och tillväxten af universitetens
antal är en mätare på bildningens utbredning och stärkta
sjelfständighet. Man kan ej sätta nog högt den inflytelse, universiteten haft
på den europeiska civilisationens utveckling, och, ehuru vi i våra
dagar med tillfredsställelse kunna påpeka, att bildningen så växt ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
