Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf den förstes förhållande till den svenska bildningen. Hans tankar på ett återställande af Upsala universitet. Hans omsorger om skolväsendet. Erik XIV gör 1566 en början till universitetets återställande. Johan fortsätter sin broders verk. Hans förslag till konstitutioner. Universitetets strid med Johan rörande liturgin från 1576. Dess upplösning 1581. Johan inrättar Stockholmskollegiet. Dess fall och förberedelserna till Upsala universitets återställande. Svenskarnes utrikes studier 1520—1593. Några ord om den högre bildningen i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Gustaf I och ilen svenska bildningen. 52
död mot det danska öfverväldet, ock ur den striden utgick kan
segrande, men lian stod som segrare bland ruiner midt i ett folk,
som förvildats af långa fäjder, bittert kände det närvarandes nöd,
men ock lärt känna sina egna krafter. Gent emot sig både ban en
mäktig kyrka, nu ej så stark som förr, men farlig nog genom
traditionens magt och de rikedomar, som hon förfogade öfver. Hans andra
uppgift blef nu att nedbryta denna stat i staten, att lära sitt folk
aktning for lag och ordning och att härunder steg för steg fora det
nya konungadömet framåt och dermed äfven lägga grund till en
verklig svensk stat. Han har mödosamt under yttre och inre strid
stycke för stycke uppbyggt det svenska konungadömet, af hvilket, då
ban reste dalkarlarne i vapen, ej längre mer än namnet fans qvar.
Det kostade honom en mer än tjuguårig kamp, innan han täint de
våldsamma magter, som inom det svenska samhället spjärnade mot
den nya ordningen och innan ban kände sig nog stark att ej längre
behöfva frukta Kristian H:s eller den danska unionens anspråk. Förr än
lugnet åter inträdt i Sveriges rike, var det ej att begära, att
kolningen skulle egna någon djupare uppmärksamhet åt den andliga
odlingens vigtiga frågor. Riket måste räddas, innan det kunde uppfostras.
Men då med Dackefäjdens utslocknande den inre och yttre fridén
omsider kommit konung och folk till del, då hade tiden varit inne
att kraftigt gripa saken an. Hade det varit möjligt att återupprätta
universitetet, hade protestantismen säkerligen ej fått en sä farlig strid
att utstå under Johan III. Om biskoparnes och de stora ädlingarnes
bildning varit mera nationell och protestantisk genom att hafva
utgått frän en fosterländsk högskola, hade ej något Johans magtbud
kunnat föra faderns verk ett steg tillbaka, och aldrig faran för
jesuiterna och den katolska reaktionen blifvit så stor. Otvifvelaktigt hade
Gustaf I kunnat göra mera än ban gjort för den högre bildningen.
På medel led ban ej brist, och män kunde han för dessa hafva
skaffat. Men frågan hade for visso ej för honom den betydelse,
hvilken vi nu se i densamma. Den riktiga förklaringen af Gustafs
handlingssätt ligger nog, i hvad en af våra nyaste forskare om honom
sagt, nemligen att all den lärdom och bildning, som legat gömd i
katolska kyrkans sköte och varit till for henne allena, föreföll åter
Gustaf att vara ett oting. Han förstod ej dess nytta, och han såg i
första rummet alltid på nyttan och gagnet så i andliga som
verldsliga ting ’). De oupphörliga kraf, som ur statstjensten framgingo, voro
för honom så vigtiga, att de till stor del bortskymde för hans öga
bildningsfrågans inre betydelse. Men det ii v lättare att klandra än
’) lians Forssell, Sveriges Inre Historia från Gustaf I. s. 195.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
