Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf den förstes förhållande till den svenska bildningen. Hans tankar på ett återställande af Upsala universitet. Hans omsorger om skolväsendet. Erik XIV gör 1566 en början till universitetets återställande. Johan fortsätter sin broders verk. Hans förslag till konstitutioner. Universitetets strid med Johan rörande liturgin från 1576. Dess upplösning 1581. Johan inrättar Stockholmskollegiet. Dess fall och förberedelserna till Upsala universitets återställande. Svenskarnes utrikes studier 1520—1593. Några ord om den högre bildningen i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liturgiska striden.
67
vägen och stärker hos fle lättsinnige sjelfsvàldet och djertheten i egna
fantasier. Den som befinnes genomträngd af fanatiska åsigter eller
hyllar något kätteri och ej vill bättra sig, skall från universitetet
utstötas. Om oenighet i läran uppstår bland professorerna, skall
saken hänskjutas till ett möte af fromma och lärda män, sammansatt
af rådsherrar, professorer, superintendenter och prester. Vid
tillsättning af en ledig plats eger imiversitetet föreslå lämpliga personer,
men konungen förbehåller sig tillika rätt att gå utom förslaget. Med
denna bestämmelse afbrytes det ofullbordade förslaget, hvars
mångordighet, obestämdhet och teologiska iärg träffande återspeglar den
lärdom och opraktiskhet, som voro hos dess kunglige upphofsman
förenade.
Det var motståndet mot konung Johans liturgiska reformplaner,
som skulle föra till universitetets undergång. Så länge dessa
framträdde i sin första föga hotande gestalt, gjorde professorerna ej något
starkare motstånd, hvarför också alla fyra, Petrus Jonte, Olaus Jonæ,
Petrus Benedicti och Henricus Nicolai hafva jämte biskoparne och
några andra högre prester underskrifva den s. k. Nya Ordinantien
af d. 1(3 Mars 1575 ’), hvilken egentligen var en förklaring af 1571
års kyrkoordning. Ej heller omtalas något motstånd af dem, när
Johan om sommaren samma år genomdref, att de forna ceremonierna
skulle upptagas vid de då förestående biskopsinvigningarne. Men
nälden nya liturgin framträdde 1576 och började spridas kring riket,
då väcktes motståndet till lif, ty ingen kunde undgå att se, på
hvilken väg man nu var inne. Sigualen till öppen strid gafs, då Johan
i September afsatte kyrkoherden i Stockholm Mag. Olof Medelpadius
och skolmästaren Mag. Abrahamus Angermannus, emedan de vägrade
erkänna liturgin. Konungen var nog kortsynt att något före jul
förflytta den förre till domprostsysslan i Upsala och erbjuda
Angermannus en professur derstädes, hvilken han dock afböjde2). Häraf
eldades Upsalaprofessorerna i sitt beslut att icke gifva vika för
konungens och ärkebiskopens, som dem syntes, halfpapistiska riktning, och
de stärktes häri af underrättelsen, att hertig Karl förmått sitt
furstendömet ombud att på ett möte i Nyköping d. 25 Sept. 1576 besluta
att troget blifva vid den reformation kung Gustaf infört. I spetsen
’) Samtidig afskrift af Nova Ordinantia i Kungl. Bibi. Engeström» saml. B, X,
1, 45. Anjou III, 90 säger, att professorerna afgåfvo särskildt betänkande d. 22
Mars. Men detta hindrar ju ej, att de sedan underskrefvo ordinantian, som bar sitt
gamla dato af d. 16 Mars.
") Anjou III, s. 111, 112, ur hvilken jag, der ej särskild källa anföres, hemtat
skildringen af liturgiska striden. Den professur, som Johan erbjöd Angermannus,
var förmodligen den, som P. Benedicti nyss lemnat (se sid. 64, not. 4).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
