Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Professorernas hemställan Kil3.
165
Det vände sig ej blott till honom utan äfven till konungen sjelf med
ödmjuk bön härom. Den blef dock ej bifallen, förmodligen derför,
att hvarken han kunde undvara någon tid derför, ej keller konungen
och riket någonsin undvara honom. Han förblef dock i alla fall
de facto en universitetets kansler, ända tills Johan Skytte 1622 dertill
utnämdes. På samma gång begärde de en fast ordning för
löneanslagen, och så små voro deras fordringar i afseende på
professorernas antal, att de ville för ögonblicket nöja sig med sex stycken,
två i den teologiska och fyra i den filosofiska fakulteten’). Detta
skedde kanske för att genom ett mindre antal försäkra en hvar om
tillräcklig lön. Ty dennas otillräcklighet var ett ständigt klagomål.
Vi hafva ofvan sett, huru låg den för de fleste var under Karl IX:s
sista år. 1612 stegrades den något för de sämst aflönade, men för
1613 har den åter gått ned igen för dessa2). Sjelfva utmåla
professorerna sin belägenhet i de mörkaste färger i ett bref till Axel
Oxenstjerna, der det heter: »en stor part af oss lefva i stort armod och
hafva så ringa inkomst, att de förtära deras patrimonia och komma
årligen djupare i skuld. M. Jacobus, som är igenom K. Maj:ts bref
kommen till professionem logi carn, hafver i detta året gjort sin bästa
flit och derpå gjort stor förtäring och är dess förutan blottad och
gäldbunden hemkommen från Tyskland, är dock likväl nu alldeles
förgäten vorden»3). Ej minst beklagade professorerna sig öfver att
icke hvar och en hade sin vissa tionde för sig af vissa socknar,
såsom 1593 och 1595 anordnats, utan att universitetet hade ett enda
spannmålsauslag anvisadt å tionde från diverse håll, hvilket
förorsakade mycket trassel isynnerhet från dryga tiondefogdars sida.
Axel Oxenstjerna, som alltid tog en varm del i universitetets
angelägenheter, har vid denna tid uppgjort ett med hänsyn till
dåvarande förhållanden storartadt och i afseende på löneanslagen
frikostigt förslag till universitetets upphjelpande4). Han ville göra teo-
’) Se professorernas bref af d. 6 Augusti till Oxenstjerna och il. 7 Augusti
till konungen (Bihanget n. 48, 49 s. 121—123).
a) 1612 uppbar Raumannus 400 tunnor, Messenius 200, begge ltuilbeckarne
och Lenæus 120 hvar, Stenius och Myliander 100 hvar (se Uplands handl. 1611
n. 18 i Kammararkivet). Hallenberg, Gust. -Adolfs hist. 2 s. 765 not. a begår det
felet att dels antaga, det dessa löner utföllo 1611, dels tro att de utgingo af
Vestmanlands tionde. Hvad som återstår af verifikationerna till sagda räkenskap visar
dock att tionden utgick från Upland). Löneförslaget för 1613 utvisar för
Ran-mannus och Lenæus samma summa, för de öfriga något mindre, i det frän lönerna
(127’/2 tunna för P. Rudbeckius, 138 för Joh. Rudbeckius, 125 för Lenæus 110 för
Stenius och 89 för Myliander) en femtedel afdrages såsom taxering (Uplands
handlingar 1612 n. 17, Kammarark.)
3) Bihanget n. 38, s. 98.
4) Detta odaterade egenhändiga utkast af honom är skrifvet pä 2’/2 sida af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
