Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Piiulini filosofiskil fäjd med Jonas Magni.
177
finnes. Hunterus har hiir, säger han, falskeligen p åhörd at honom
hvad han aldrig sagt eller förnekat, och aldeles förlorande
jänmvig-ten, brister han ut: »Lagarne bjödo en gång, att fadermördare skulle
insys i en säck tillsammans med en hund, en tupp, en huggorm och
en apa och derpå kastas i vattnet. Samma straff borde med rätta
utkräfvas af’ dig du fräcke, som med dina lögner och förtal mördar
mig, utan hänsyn till min höga ålder och de stora ansträngningar
för skola och universitet, af hvilka mina krafter undergräfts».
Högst egendomliga måste utan tvifvel åtskilliga af hans genmälen
till Jonas Magni satser förefalla oss. Så säger ban, att om denne
icke hyllar antingen Platonismen, Stoicismen eller Aristotelismen, så
lär det ej vara mycket bevändt med hans spekulation; ty så
resonne-raile ock en landtstrykare, som förra sommaren i Södertelge på den
upprepade frågan, om han tillhörde den ortodoxa, den papistiska
eller den kalvinistiska bekännelsen, endast hade ett svar, nemligen
att ban vore kristen, hvilket dock, menar Paulinus, blott skedde för
att derunder dölja hvad som helst. Likaså påstår ban, att
universi-teten icke fått sitt namn deraf, att alla vetenskaper der skulle
studeras, utan deraf att ingen, som kunde göra kyrkan eller samhället
någon nytta, uteslöts. Och för öfrigt, om universitetet skulle omfatta
alla vetenskaper, borde ju äfven skolastisk teologi, fäktkonst,
skåde-pelskonst, magi ni. m. der läras.
Till sist varnar han för en farlig följd af den hedniska etikens
studium, nemligen att de fleste göra sina studier i orätt ordning och,
i stället för att börja med den heliga skrift, så länge hålla på med
detta filosofiska skräp och deraf förslappas, att deras sinnen aldeles
vändas bort från teologin. En af Jonas Magni egna teser (d. 16)
visar ej otydligt detta, säger han, och lärjungar från universitetet
erkänna öppet, att denna förvända studiemetod ännu af några lärare
föreskrifves och följes. Han har sjelf i Strengnäs varit vittne till, att
somliga, som kommit, dit från Upsala eller Tyskland, nog kunna, när
det är fråga om Aristoteles etik och andra orimligheter, framsladdra
både nytt och gammalt, som rinner dem i munnen, men när talet
vändes på teologiska frågor, då sitta de stummare än fiskar.
Jonas Magni ansåg sig väl ej kunna, oaktadt detta Paulini svar
sköt så långt öfver målet och dess kraft försvagades af författarens
lidelsefullhet, med tystnad bemöta det, alldenstund det trädde fram
under ett så stort och aktadt namn som Paulini. Redan samma år
utgaf han i Upsala en skrift under titeln »Rättmätigt bevis för
Nödtvun-get försvar, riktadt mot biskop Paulini etiska anmärkningar» etc.’).
’) Defensionis necessariæ ... a scliolis seu animadversionibus ethicis per ...
M. Laurentium Paulinum episc. Strengnensem institut in ac editis legitima
vindi-Upi. Univ. Bill. I. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
