Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Paulini filosofiska fäjd med Jonas Magni.
Han riktar (len, liksom Paulinus gjort med sin skrift, till riksrådet,
biskoparne ocb professorerna, sålunda erkännande deras dorn. I
öfrigt skiljer sig arbetet på ett fördelaktigt sätt från biskopens, ty
det är alltigenom hållet i en lugn och värdig ton, som bjärt
sticker af mot dennes lidelsefulla och opassande utfall. Han utgjuter
sig ej på sidan om saken, utan söker lugnt och klart efter logikens
reglor antingen bevisa sina satser eller vederlägga motsåndarens. De
personliga angreppen antingen besvaras ej eller nedgöras med fakta;
på den sista beskylhiingen om en förvänd ordning af studierna
svarar ban blott med att hänvisa till, att alla studenter hade
obligatorisk skyldighet att göra teologiska studier och att årlig klassflyttning
med åtföljande examen egde rum.
Härmed afstannade striden, som det säges, derigenom att Gustaf
Adolf, som ej ville veta af en dylik tvedrägt bland de lärde, ålade
de begge kämpande tystnad1). Man måste beklaga, att Paulinus,
som egde så verkligt stora förtjenster om skola, universitet och kyrka,
skulle så förgå sig, men det var tydligen ett missriktadt nit för en
god sak, som dref honom fram. Sjelfva striden åter vittnar om det
lif och intresse för de stora bildningsfrågorna, som lyckligtvis läns
både inom och utom universitetet. Jonas Magni hade fört det
senares talan med kraft och skickhghet och tillika häfdat den fira
forskningens sak. För öfrigt var ban ej mindre ortodox än Paulinus,
hvarför vi äfven åtta år senare finna honom i teologiska fakulteten
och sexton år efter denna flyttning mottaga Skara biskopsstol.
Men universitetet egde ej många sådana lärare. Af de öfriga
var Lenæus den ende verkligt framstående, hvilken för de teologiska
studierna var, hvad Jonas Magni var för de filosofiska. De öfrige
voro ej synnerligt märkvärdige män, om de ock kunnat varit
samvetsgranna som lärare. Det var väl derför hvarken någon förlust
eller vinst, när Buræus 1616 lemnade professuren i logik för att
mottaga Vendels pastorat2), och Upsala skolas rektor Benedictus
Leu-chovius samma år intog en plats i teologiska fakulteten3), hvilken
catio... suscepta a Jona Magni pltil. pract. in Acad. Ups. professorc publico,
Upsaliæ exc. Eschillus Mattlaiæ 1616 (60 blad in 4:o, Ups. Bibi.).
’) Baazius Inventarium eeclesiæ Sveo Göth. s. 680.
2) Aret uppgifves lika af alla oeh bekräftas deraf, att Medolerus detta år
kallades derifrån till kyrkoherde i Upsala (se ofvan s. 104 not. 1). Men Westén
begår säkerligen ett misstag i Hofclereciets hist. (I. 479) då han säger, att detta skedde
blott som förbättring på lön, ty Buræi namn förekommer ej sedan i Upsala. Jag
vill särskildt anmärka, att hans namn förekommer på Lenæi lista öfver professorer,
som betalt Elfsborgs lösen, för åren 1613—15, men ej 1616—18 (se Kammararkivet,
kamrer Sandbergs saml. om läroverken).
3) Det var d. 15 Sept. 1616, som Benedictus Petri Leuehovius Veckholmensis
fick fullmakt (copia i fullmaktsboken i Konsist, arkiv).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
