Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Underhandlingarne oin en universitetsreform 1620.
185
e. o. professor i grekiska (1622) och Stalenus i samma ämne 1624.
Stenius innehade första hedersrummet, Jacobus limiteras (som 1(115
varit Jonte Magni respondent) det andra. — Två år senare
förrättades den tredje magisterpromotionen den 15 Juni 1619. Prouiotor
var eget nog en teologie professor, Benedictus Leuchovius. Bland de
sex magistrarne hade Sveno Jonæ Vestrogotus- första hedersrummet;
hland de öfriga märkes Andreas Johannes 1’ryt-z; begge intogo två
år senare professorsplatser, den förre i grekiska och hebreiska, den
senare i vältalighet.
Vi hafva sett, huru presterskapet år 1617 erinrade om behofvet
af att förbättra universitetsväsendet, ehuru saken ej då kom till
utförande. Den var dock ej af Gustaf Adolf förgäten, ehuru den måst
för andra vigtigare saker tillsvidare skjutas åt sidan. Den har
bevisligen legat i hans tankar1), och år 1620 fann han tiden vara inne
att gripa verket an. Sverige hade sedan tre år haft fred med
Ryssland, i tvenne stillestånd med Polen. Han begagnade sig af detta
korta uppehåll i kriget för att befordra fredens värf. Pä riksdagen
i Stockholm 1620 framlade ban d. 11 Mars för presterskapet vissa
punkter rörande undervisningsväsendet, hvaröfver ban begärde dess
betänkande -). Ilan påpekar der, huruledes universitetet och skolorna
äro ganska illa ordnade, hvaraf följden blifvit, att få finnas, som
kunna väl förestå predikoembetet, men platt inga duglige till det
verldsliga regementet; det fins knapt en god stadsskrifvare, ja! ej en
försvarlig fogde och skrifvare på landet. De aldra flesta, som
lie-kläda embeten, vare sig i stad eller på landet, äro så olärde, att
somliga ej ens kunna skrifva sitt eget namn. Har någon lust för
studier så hindras han af fattigdom och sockengång3), genom hvilken
senare han lätt vänjes vid lättja, tiggeri och dryckenskap. Ocli äfven
’) 1618 il. 21 Octolier skrifva ärkebiskop ocli professorer till Axel Oxenstjerna
bland annat, att ungdomen klagar öfver brist på underhåll och andra till studier
nödvändiga ting. Till och med professor .Tonas Magni besvärar sig öfver bristen
och funderar på att begifva sig utrikes, för att möjligen längre fram vid sin
hemkomst få en bättre plats. De hafva rådt honom att afvakta, qucm ait eventum
ha-bitura S. R. Ål. de Academiæ reformatione senteiitia (original i Riksarkivet,
Academica Ups:a, VI.).
2) Tryckta i Bihanget n. 62 s. 146—148.
3) D. v. s. att djäknarne eller studenterna gingo ikring och tiggde i
sock-narne. För denna från medeltiden härstammande sed eller osed sökte redan
Gustaf I på Örebro möte 1529 sätta en viss gräns. Gång på gång förnyades
stadgandet härom, men förgäfves, då saken låg så djupt rotad i förhållandena sjelfva på
grund af landets fnttigdom. Ännu Karl XI måste 1693 medgifva 2 s. k.
»vacatio-nesj för studenterna, ehuru ban tillika 1695 inskärpte Gustaf Adolfs påbud af 1624,
att bönderna skulle i stället utgöra en viss årlig afgift att af presterskapet uppbäras
(P. Ekerman, De stipendiis studiosorum in Svecia, disp. acad. Ups. 1744 in 4:o).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
