Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Underhandlingarne oin en universitetsreform 1620. 186
om ban ej saknar nierlel, »så är clock institutionen i akademin och
skolorna så oriktig och elak, att ingen der kan komma till någon
erudition». Orsaken dertill är att söka dels i de många ferierna, dels
deri, att lärarne såväl vid universitetet som skolan mestadels äro
prester eller rikta sina studier åt detta håll, ty om ock
undervisningen i religion derför kan någorlunda passera, så kunna de ej lära
någonting annat, isynnerhet allt hvad till regementet eller ett
borgerligt lefverne hörer. »Derigenom ock landet är blifvet sterilt och
ofruktsamt på nyttigt folie, att ock i dessa besvärlige och medellöse tider
likväl större fel på folk än penningar är funnet».
Han begär nu derför deras betänkande om det lämpliga antalet
professurer och förslag till deras besättande, äfven der så fordras
med utländske lärde män, efter ej inrikes tillräckligt antal finnes af
sådana, som kunna »celebrera academieu». Vidare frågar ban, huru
underhållet bör ordnas, emedan anvisningen på kyrkotionden synes
olämplig, i det lönen vexlar efter skördens beskaffenhet och »den,
som ringare karl är och ringare profession hafver, [får] som oftast
mer än den skickligaste och förnämste förutom andra
obekvämligheter»; vidare huru kommunitetet bör inrättas och för hvilket antal
studenter. Slutligen skola de yttra sig om, hvilka privilegier böra
gifvas och huru universitetets verksamhet skall lämpligast öfvervakas.
Föga mer än en vecka senare hade presterna sitt betänkande
färdigt1). De föreslå liksom 1617 professurernas ökande från åtta
till tretton2), och tillsättning af räntmästare och notarie. Deremot
göra de starka invändningar mot förslaget att inkalla utlänningar.
Att finna infödde män för de teologiska och filosofiska lärostolarne
anse de ej böra stöta på någon svårighet; och äfven för den juridiska
och medicinska fakulteten anse de sig kunna påpeka några lämpliga
svenskar3). De frukta för att, då namnkunnige utlänningar
näppeligen vilja begifva sig till Sverige, skall man endast få unge
obetydlige män, som låta locka sig af lönernas storlek. Och om någon
sådan person än befinnes dålig, måste man dock behålla honom, för
att ej annars ban skall utrikes sätta Sverige i ondt rykte. Det skulle
ock vara föga beqvämligt för den svenska nationen, att ej infödde
skulle finnas lika skicklige som de utländske. Det vore säkerligen
möjligt, om blott underhållet blefve tillräckligt, ett" bibliotek
upprättades och särskildt anslag gåfves till utgifvande af akademiskt tryck.
’) Af d. 20 Mars tryckt i Bihanget n. 63, s. 149—153.
2) De äro desamma som 1617, blott att professor poeseos förvandlas till
professor politices et historiarum.
3) Se Bihanget s. 150, der jag anmärkt, att blott en af dem sedan blef
professor, nemligen Johannes Franck i medicin (E. O. 1624, ordinarie 1628).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
