Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Universitetets ekonomiska ställning.
201
Det var väl hans häftiga ovilja mot Jonas Magni, som hindrade,
att denne, ehuru redan nu föreslagen till teologie professor’), ej blef
det genast. Efter någon tid gaf denna ovilja vika, och vid
förslags-uppsättningen 1024 lemnade äfven han sin röst åt Jonas Magni och
Johannes Baazius -), som af konsistorium förordades till de tvä teologie
professurerna. Så mycket större blef hans harm, då han fick höra,
att Lenæus vid hemkomsten från en resa till Stockholm yttrat, att
Sveno Jonæ och Laurelius skulle få platserna på ärkebiskopens
rekommendation 3). Han skref genast till Axel Oxenstjerna ocb beklagade
sig. Om konsistorii förslag skjutits åt sidan, för att lemna rum ät
två högligen förtjente utlänningar, det kunde så hafva varit, men att
nämna andra, som ej der varit omtalta eller på förslag, det vore en
riktig kränkning. Och i den teologiska fakulteten skulle de nyblefne
sluta sig till hans ovänner (Laurelius var också Kenicii måg) och
göra ett mot honom4). Saken slöt med att Jonas Magni fick den
ena platsen 1024, Laurelius den andra 1025.
Oaktadt dessa inre slitningar, som äfven under den följande
tiden fortforo att hemsöka universitetet, hade det dock tagit ett stort
steg framåt genom konungens sista reformer. Professorernas antal,
som efter 1013 varit blott sex i medeltal, hade under året 1022 stigit
till elfva och således nära fördubblats. Visserligen sjönk det följande
år till nio, men 1024 växte det igen till elfva ocb 1025 till femton.
Vigtigast af allt var, att det forna ekonomiska betrycket blifvit
undan-röjdt och professorernas löner förhöjda till belopp, som borde
motsvara behofvet. Inkomsterna hafva likväl under de törsta ären,
hvilken orsaken än må hafva varit, vare sig felslagna skördar, låga
spanmålspris eller rubbningar i anslagen, aldrig uppgått till den
summa af 8,110 daler, som 1620 års stat, efter hvad vi minnas,
upptog. För hösten 1021 stiga utbetalningarne blott till 2,360 daler,
men också omtalas ej att stipendiaterna fått något (utom
adjunkterna), hvarjämte professorerna blott voro nio stycken. Under året
1622 växa utgifterna till 5,965 daler, men så hafva ock
professorernas antal växt till elfva ocli stipendierna utbetalas ordentligt.
Inkomsterna, som blott uppgingo till 5,567 daler, förslogo naturligtvis
’) 1622 il. 2 Januari skrifver ärkebiskopen ocb teologiska fakulteten till Axel
Oxenstjerna ocb erinra, att senast ban vari konsistorium, blef brefvets öfverbringare
Jonas Magni nominerat [föreslagen] till teologie professor, ekuru kanslern då ej
gaf definitivt svar; hvarom de nu anhålla (orig. i Riksarkivet, Academiea Ups. VI).
J) Den bekante historieskrifvaren, då lektor i Vexiö, sedan biskop
dersammastädes 1647.
■* 3) Förmodligen hade ärkebiskopen och Lenæus säsoni majoritet i fakulteten i
dess namn uppsatt rekommendation för dessa begge.
4) Ur Wall i bref till Oxenstjerna d. 4 Maj 1624 (Bihanget n. 77, s. 204).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
