Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Gustavianska donationen 1624 och rubbningar i densamma. Ordnande af kommunitet och stipendier. Professurernas besättande. Frågan om utlänningars användning (Heiner, Simonius, Loccenius). Öfriga professorsutnämningar. Inskrifning af studenter 1615—1625. De nya privilegierna af 1625. Skyttes konstitutioner af 1625. De omarbetade konstitutionerna af 1626. Gustaf Oxenstjerna rector illustris 1626, 1627. Wallii tvister med de öfriga professorerna. Skyttes visitation 1627. Professorsutnämningar 1630 utan Skyttes hörande. Striden om poeseosprofessurens tillsättning 1630—1632. Konstitutionernas efterlefnad. Universitetets ekonomiska ställning 1626—1632. Vexlingar i lärarekrafter. Föreläsningar och disputationer. Öfversigt af läroämnena (teologi, juridik, medicin, matematik, filosofi, historia, de gamla språken, modersmålet). Censurens tillämpning. Adliga studerande. Framstående lärjungar. Promotioner. Studier. Besöken vid utländska universitet; omdömen om der vistande svenskar. Universitetets byggnader, bibliotek, arkiv och boktryckeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historien.
gafs (efter Laurelius) af Skytte år 1G2G åt Moretus, livars tänkesätt
voro väl bepröfvade. Efter Moreti död 1628 lät Skytte
medicineprofessorn Chesnecopherus sköta platsen i öfver ett år, och att det
skett i Ramistisk anda kan man vara säker på, då Skytte uttalar
sin lifliga tillfredsställelse för det sätt, hvarpå ban fullgjorde
uppdraget ’). Så mycket harmsnare blef ban vid upptäckten, att
Stig-zelius, som 1630 utniunts till ordinarie professor i ämnet, hyllade
Aristoteles åsigter. — Den praktiska filosofin, som saknat egen
målsman en tid, fick en sådan, då 1626 års konstitutioner tillskapade en
professur i etik ocli politik, till hvilken Israel Bringius utnämdes 1628.
Det historiska studiet torde föga motsvarat, hvad man nu för
tiden tänker sig under detta namn. Fäderneslandets historia ansågs
ännu, både här och annorstädes, knappast vara ett värdigt föremål
för universitetsstudier. Dess betydelse hade dock ej undgått den
omfattande blicken hos de män, som då länkade Sveriges öden, och
konstitutionerna af 1626 stadgade derför äfven, att professorn i historia
skulle lägga sig vinn om, att våra egna konungars historia blefve för
ungdomen känd. Men de voro deri långt fore sin tid, och det dröjde
ännu. innan den svenska historien kom att behandlas i föreläsningar
eller disputationer. Det kan förefalla så mycket egnare, som vår
häfdaforskning redan hade vackra anor. För nära ett sekel tillbaka
hade Olaus Petri invigt den genom sin för både forskning och språk
utmärkta krönika. Många hade gått i hans fotspår, om ock deras
arbeten ännu ej voro utgifna, såsom Peder Svart, Rasmus Ludvigsson,
Sven Elofsson, Messenius, Tegel. Men vid universitetet höll man sig
ännu till den allmänna och egentligen till den gamla historien. Och
äfven i den hade man ej hunnit långt hvarken i historisk kritik eller
sinne för historiens hufvuduppgift och formella principer. Ingenting
belyser förhållandet bättre, än den lärobok i historia for gymnasierna,
som den annars skarpsinnige och begåfvade Jonas Magni utgaf 1622
under titeln: »Synopsis historiæ universalis». Den är ej annat än
ett efter den då öfverallt gällande indelningen af historien i de fyra
stora verldsmonarlderna uppställdt register utan inre eller yttre
samband, som blott har till uppgift att för inproppande i minnet
uppräkna de vigtigaste regenter och händelser; att författaren icke ordar
om folkens och staternas inre utveckling, må vara förlåtligt, men det
är svårt att finna, huru ban lyckats undvika berättelsens form. För
uppställningen och behandlingen är det betecknande, att historien
’) Se hans bref till Chesnecopherus il. 29 April 1C29 och <1. 17 Sept. s. å. till
liniens, dåvarande rektor (originaler i Konsist, arkiv). I det förra tackar ban C.,
quod studiosam juventntem, resectis aliorum ph ilosophastrorum quisquiliis, logices
verum et genuinum___usum fideliter doces.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
