Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’283 Oxenstjernas ocli Skyttes visitation 1637.
fara, och 0111 rektor toge i med kraftig hand och professorerna vore
eniga, skulle ej ett sådant tumult och oskick vara möjligt, som nu
ofta tilldragit sig. Konsistorium försvarade sig med, att det straffat
de orostiftare, som man kunnat finna, och lät förstå, att förnämsta
orsaken härtill varit, att borgarne i trots af öfverhetens förbud hade
sina källare och ölkrogar öppna natten igenom och läto studenter
ocb andra »bankettera hos sig, till dess de vordo öfverdruckne».
Med anledning af studenternas sjelfsvåld hade Lenæus uppsatt
en ordningsstadga i 22 punkter, som vann Oxenstjernas godkännande.
Enligt deinia skulle all öl- ocb vinförsäljning vara förbjuden efter K
på qvällen om vintern och 9 om sommaren. Universitetet skulle
erhålla en vaktmästare med fyra drängar till ordningens
upprätthållande; de skulle taga de motspänstiga studenterna i kragen och föra
dem in carcerem. Ingen student skulle få pantsätta böcker eller
kläder för ölskuld, ej heller någon borgare mottaga dem; lika litet
skulle konsistorium upptaga klagomål mot studenter för deras
dryckes-skulder. Svårare förbrytelser skulle med stränghet bestraffas, androm
till räddhåga och varnagel. Och att härmed var allvar visade ban
genast genom att låta slå i järn och i slottets fängelse insätta några
studenter, som våldfört sig på en borgares hus och derför redan
utstått sitt straff i universitetets häkte ’). Äfven de, som begått en
ringa förseelse, skulle ej lemnas ostraffade, utan för exemplets skull
sättas i prubban på en dag eller två.
Alla studenter, så adlige som oadlige, skulle vara skyldige att
åhöra föreläsningarne och infinna sig i examen; hvarje student måste
gå på åtminstone en teologisk föreläsning, hvilka studier ban än i
öfrigt idkade; äfven filosofie kandidaterna skulle i trosartiklarne stå
examen för teologie professorerna 2). Om studenterna vore för unga
att gå på föreläsningar, måste de hafva en informator och tillika stå
under en viss professors uppsigt. Likaså borde dekanerna turvis
utöfva tillsyn öfver de adlige studenterna och deras enskilde lärare,
i synnerhet öfver arten af de senares undervisning. Ädlingarue borde
visserligen lära något i alla filosofiska vetenskaper, men framför allt
skulle de lägga sig vinn om statsvetenskapliga studier. Med en viss
försigtighet inlät sig Oxenstjerna på den ömtåliga frågan om de
förnämsta adliga studenternas rang. Vi hafva sett att grefvar och
friherrar togo försteget öfverallt framför professorer; nu blef ock fråga
om, hvilken plats söner till öfriga riksråd skulle intaga. Oxenstjerna
svarade, att vid föreläsningarne borde professorn gå först både in
’) Baaz omnämnda bref hos Feilitzen s. 287; studenterna släpptes dock ut
efter tre dagar.
2) Det sista om fil. kandidaterna står ej hos Bergius, utan hos Thyselius II. 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
