Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följder uf visitationen. 285
lande arm, som gjorde en hvar villig att efterkomma hans bud. Karl
X, som då för tillfallet vistades i Upsala, har gifvit ett talande
intyg på, huru högt rikskansleren der var uppburen ’).
Do reformer eller åtgärder, hvilka varit på tal, stannade icke,
för så vidt det på Oxenstjerna ankom, vid 1 »lotta besluten. Redan
fore årets slut voro, som jag förut nämt’-), professurerna i vältalighet
och fysik tillsatta. Den ene teologie adjunkten, mag. Olaus Unonis
(sedan professor i logik), utnämdes samma höst, den andre först 1639.
Deremot fick juridiska fakulteten ej någon adjunkt förr än 1651, då
Nicolaus Sparrman nämdes, och icke heller någon tredje professor förr
än 1652 i Nicolaus Burøus. Fransk språkmästare tillsattes deremot
redan 1637, ocli följande året d. 21 April utnämdes en Johan
Wei|l igk till dans och fåktmästare:l), Till vaktmästare, (som då
betydde anförare tör vakten) utsågs 1638 en Johannes Andræ
Belin-gensis, sedan ban jakande besvarat konsistorii fråga, om han kunde
med besked taga en karl i kragen. För den nye räutmästaren mag.
Boetius Chruzelius, som utnämdes d. 26 Juli 1637, utfärdades
samtidigt en detaljerad instruktion. Det hindrade dock ej, att Axel
Oxenstjernas misstanke om faran af att taga en lärd räntmästare
(Chruzelius hade haft första hedersrummet vid 1635 års promotion)
gick i fullbordan, såsom vi framdeles fa se. Huru vederlag för
donationsgodsen och anslag till de nya tjensterna gåfvos af regeringen,
och huru kommun i tetsfr ägan löstes, har jag förut skildrat. Några
nya byggnader och institutioner hördes deremot ej af, theatrum
ana-tomicum och botaniska trädgården kommo först i början af nästa
tidehvarf till stånd genom Olof Rudbecks viljekraft. Till ett
universitetshus lades grunden under Kristina, men arbetet stannade snart
af; jag återkommer dertill längre fram.
Ännu en fråga som Oxenstjerna i förbigående vidrört var den
om universitetets ocli borgerskapets inbördes ställning. Förhållandet
mellan dessa begge korporationer hade ej alltid varit det bästa.
Professorerna sågo kanske med en viss högfärd ner på stadens öfriga
invånare, såsom en plebs illiterata. Dessa å sin sida, förglömmande
att samhällets existens till största delen berodde af, att universitetet
’) Han skrifver d. (i Maj 1037 (Feilitzen anf. st. s. 284): Un.icit.in solunnnodo
ltoc ch cancellario refe.ro, quod is tanto apud Upsalienses opinionis ftilgore
nitebatur, ut eum perinde ac redditum mundo lumen omnes sint amplcxi nec uUus
extabat, qui nominis ejus potentiæ non parebat. Som bevis på kanslerns kraft oeh
ifver anför ban, att denne genast kl. 4 på morgonen efter den dag ban till
Stockholm återkommit, begaf sig af till enkedrottningen på Gripsholm.
2) Se ofvan s. 273.
3) Riksreg:t. Lönen var 300 daler; språkmästaren hade blott 200; filosofie
professorerna 450.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
