Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Universitetets ställning till staden.
var (ler förlagdt, sågo i universitetets privilegier idel intrång i sina
rättigheter, hvarför de ej underläto att, der så tillfälle erbjöds,
trakassera professorer och studenter, än mindre naturligtvis att se sig
till godo å begges bekostnad, der någon utsigt till vinst yppade sig.
Hvad studenterna angår, så fordrar dock sanningen det erkännande,
att deras våldsamma framfart ej var egnad att väcka någon välvilja
å stadens sida. Man kan visserligen ej säga, att direkt fiendskap
rädde mellan de begge samhällsklasserna, men väl en inbördes
afvoghet och ovänlighet < )xenstjerna förmanade professorerna att lägga
bort oenigheten med borgerskapet och söka lefva i godt förhållande
till detsamma; med stränghet borde de vaka öfver, att studenterna ej
gjorde det förtäng i kyrkan eller annorstädes. Tvedrägten låg dock
djupare, än att den snart eller blott med förmaningar kunde htifvas.
Inbördes misstänksamhet och afund var den egentliga roten till
missförståndet och framträdde understundom under former som man
minst kunde väntat. Så rörde sig en af de långvarigaste tvisterna
om bänkrummen i domkyrkan. Redan 1625 hade Skytte anvisat 200
daler åt Wallins, för att ban skulle bygga särskilda bänkar åt
studenterna, emedan dessa ej längre fingo sitta hos borgarne ’). Men
studenternas antal var för stort att rymmas i dessa, och de togo
plats hvar de kunde finna sådan. lG3(j utbröt tvisten häftigare än
uågonsiu; borgerskapet ansåg sig högeligen förfördeladt af de adliga
studenterna, som trängde sig in på deras platser. Man försökte först
lösa tvisten med underhandling och i godo sins emellan fördela
bänkplatserna. Men borgarne visade eti synnerlig oginhet. De
förklarade att studenterna hade ingen rätt i kyrkan, ty de voro icke
annat än »gäster och vagrauter» -); Och den ordning för
bänkplatserna de utarbetade var synnerligen ofördelaktig för universitetet.
Wallius, som tillika var domkyrkans pastor, tog emellertid deras parti
och med det inflytande han egde på högre ort var det att frukta,
att denna ordning skulle stadfästas.
Universitetet skyndade då att ingå med en klagoskrift till
regeringen :l). Deri anmärktes först, huru obefogade borgerskapets
anspråk voro på att bestämma om platserna i kyrkan. Det betalade
ej en skilling till densamma, och det var ej staden, utan riket, som
byggt kyrkan. De som i Upsala studerade voro af de förnämste af
albi stånd i landet; femtiofyra adelsmän ocli trettio lärare funnos i
staden och flera vore att vänta. De andra studenternas antal stege
till 1,000; det vore väl billigt att de fingo platser och ej visades ut
’) 1). 1 Januari 1625 (bland veriticationerna t. 1623 års räkenskap).
J) Konsist, protokoll (1. 17 Juni 1636.
3) I Juli 1636 (tryckt i Bihanget n:r 101, s. 323).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
