Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
Skyttes kanslersverksamhet.
inlåta sig på saken, som för öfrigt vore genom borgarnes illvilja
framkallad. Svaret dröjde ett belt år, men blef i stället så mycket
bvassare då det kom. Drottningen förklarade nämligen, att braket
hos främmande betydde intet, ej beller hade de härpå fått något
privilegium. Och derpå utdelades följande skrapa: »Synes ock mäkta
orimligt, att andra, som intet intresse härutinnan hafva, skola, och
i icke sjelfva vilja hjelpa till, att justitien blifver administrerad i de
fall, som akademiens ledamöter och eder sjelfva angår. Vi veta ock
icke, att någon infamia, med mindre man sig sjelf den göra och
inbilla vill, skall eller bör hänga vid de personer som detta förrätta».
Slutet blef, att universitetet fick anskaffa 120 man till exekutionen.
När Oxenstjerna straxt derefter besökte universitetet, gaf ban
konsistorium först en liten skrapa; man skulle »icke efter studenternas
fantasier præjudicera riksens rättigheter». Men han lofvade ock att
försöka utverka befrielse för deras husfolk, hvarjämte eget nog
gatloppet skulle ske i två omgångar, blott för att universitetets och
stadens folk ej skulle sammanblandas’).
Det är eget nog, att så verkligt intresserad, som Johan Skytte
var för universitetet, jag ej kunnat finna, att ban på tio år efter sin
visitation i Upsala år 1 (527 gjort något dylikt grundligt besök förr
än 1637 i Axel Oxenstjernas sällskap, efter hvad jag ofvan berättat.
Det är aldeles, som skulle ban i likhet med de öfriga rådsherrarne
hafva efter Gustaf Adolfs död förlorat i vakenhet och energi, tills
den store rikskanslerens hemkomst plötsligen öfverallt väckte ett nytt
lif och satte en hittils okänd fart i både personer och institutioner.
Ty efter besöket 1637 finna vi Skytte nästan hvarje år i Upsala och
verksamt ingripande i universitetets förhållanden. Han har dock
icke heller förut glömt detsamma. Så utfärdade ban 1634 ett
ganska allvarsamt bref med anledning af latinstudiets tillbakagång, hvari
han befallde, att alla studenter skulle först använda ett år på
uteslutande studium af latinska språket, innan de sloge sig på något
annat, och att särskild vigt skulle i filosofiska graden läggas på
latin-skrifning. Samma dag utfärdade han äfven en resolution på
åtskilliga besvär, med hvilka universitetet inkommit2); bland annat i
densamma förekommer ock befallning, att fakulteterna skulle föra ordent-
’) För ofvanstående se Hofrättens bref d. 9 Mars 1652 (afskrift Konsist, arkiv),
Konsist, bref t. Oxenstjerna d. 26 Mars 1652 (orig. i Riksark. Acad. Upsal. VI),
K. Maj:ts bref 7 Maj 1653 (orig. Kons. arkiv) och Konsist, protok. d. 18 Maj och
28 Juni 1653. Under d. 18 Maj beslutes, ntt räntmüstaren skall anskaffa 100
personer, tjugu skola tagas af akademins försvarskarlar och betjentes drängar, exceptis
literatorum.
’) Begge brefven af d. 17 Mars i Bihanget n. 97, 98, s. 316—320.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
