Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Examen i November 1639. 294
Den som furst uppträdde var poeseos-professorn Laurentius Fornelius
(hvilken för fyra år sedan efterträdt Gylle), dock ej i sitt eget ämne,
utan i vältaligheten, som lian skött under Mylonii utländska resa.
Hvad det var som retat Skytte mot honom, är mig obekant; Paulinus
såg kanske i honom den man, som hans värste plågoande, Wallius,
alltid rekommenderat. Säkert är, att begge behandlade honom på
ett högst förolämpande sätt, som endast af personlig ovilja kan
förklaras. Ärkebiskopen afbröt mer än en gång midt under förhöret,
och kanslern lät förstå, att Fornelius ginge i ordning med sina
frågor, emedan han förut ordnat sina lärjungar, liksom soldaterna i en
batalj. På ärkebiskopens anmärkning, att logiken, retoriken och
grammatiken ej varit tillräckligt fore vid läsningen af det Ciceros
tal, hvaröfver Fornelius examinerade, svarade denne, att på den
första hade han redan fäst uppmärksamheten, den andra hade ban för
tillfället med Hit förbigått och grammatiken ansåg han höra mera
till skolan än universitetet. Och när kanslern invände, att dessa
vetenskaper ej kunde skiljas åt, svarade F., att ban föreläste på
öfligt sätt och ej kunde tro, att allt innehållet i ett tal kunde inträngas
i logikens spetsfundigheter. Ärkebiskopen gjorde då den hånfulla
frågan: »du har kanske aldrig läst logik»? Hvarpå Fornelius
harmsen utbröt: »jag skulle heldre vilja vara hvad som helst än
behandlas på detta sätt». Skytte inföll då: »hvem behandlar dig; ingen
har ännu gjort det, men du skall kanske behandlas». F. erinrade
då, huru nedsättande det var, att ärkebiskopen i ungdomens närvaro
antastade hans gorla namn. — Examen fortsattes igen, men afbröts
genom försmädliga utfall af de begge andra, som tycktes vilja
examinera Fornelius sjelf, hvaraf han ett ögonblick retades att säga, det
han skulle slå igen sin bok, om man betviflade hans egen insigt.
Hans vädjande till sina embetsbröders vittnesbörd besvarades af
ärkebiskopen med ett: »svara du för dig sjelf, andra skola nog stå
sin räkenskap». — Bättre gick det honom i hans eget ämne, der
han examinerade i Horatius, ty kanslern godkände hans förfarande;
der gjordes ej heller, såsom vid examen i vältaligheten skett, den
anmärkningen mot honom, att ban i strid med konstitutionerna allt
för ofta dikterat för sina lärjungar.
Denna behandling var dock mild mot den, som vederfors den
skicklige och lärde Laurentius Stigzelius, professor i logik. Hans
aristoteliska åsigter måste på förhand stämt både kansler och
pro-kansler mot honom, ty de voro de mest fanatiske Ramister. Sjelf
har han kanske ej varit aldeles okunnig om den storm, som förestod,
att döma deraf, att ban två år förut begärt att blifva förflyttad till
professuren i fysik, om det vore så, att han ej finge framställa något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
